Eftersom jag inte skulle träna idag hann jag ju med att göra annat, så jag åkte till min gamla mor och vattnade hennes blommor eftersom hon är och tittar på solen i varmt land!
När jag sen skulle vända näsan hemåt funderade jag en kort sekund på om jag faktiskt skulle gå hem, vilket i vanliga fall tar en halvtimme. Men efter att ha gått upp för den ytterst lilla lutningen mot gatan insåg jag att tunnelbanan skulle bli ett mycket bättre alternativ idag. Således hasade jag mig mot just tunnelbanan hoppade på och åkte de få stationerna som tar mig hem.
Från tunnelbanan tar det ca 10 minuter att gå hem och dit är det bara nerför, men det var där det hände, efter ca 500 meter började det rinna ur ögonen. Å nej, det var inte vinden, det va den ömmande smärtan och rumpan/låren som bara sa upp sig! Dom ville helt enkelt inte va me längre! Så där gick jag (ehh jajaja, jag tog mig sakta framåt då) och tittade ner i marken med tårar som rann å samtidigt nästan fnissade, för som ni förstår va situationen näst intill absurd!
Nu har jag dock packat träninsväska tills imorgon och jag funderar faktikst redan på om jag inte ska krama min kudde, för ögonen mina går snart i kors här framför dataskärmen. Å då natt-proteinet precis är uppätet så tycker min skalman klocka att nu är det dax för sängen!
3 kommentarer:
Hihi, verkar farligt med Blogger Bootcamp :)
oj då, är det så illa? för mig var det lite tvärt om... är skitstel och gör ont när jag suttit ner, men blir bra när jag går!
Vad har vi gjort med våra kroppar? Jag trodde vi var vältränade och hårda tjejer :)
Well, hård är kroppen nu i alla fall. Speciellt baksidan. Går som om jag gjort i brallan…
Det värsta är att jag inte kan sluta garva åt värken så magen gör ju knappast mindre ont :)
Tack för en superhelg! Hoppas vi gör om det snart igen. Verkar som att alla är jättenöjda.
Å förresten, du finns på min länklista nu.
Kram
Skicka en kommentar