Lunch och matprat!

Idag är jag återigen hemma och inte på jobbet, däremot jobbar jag faktiskt! Det går nämligen lite lättare att sitta och jobba när jag kan “bulla upp med kuddar” under armen och på så sätt kommer åt tangenbordet på datorn lite enklare!

Idag har jag faktiskt varit riktigt produktiv under timmarna innan lunch, fått bort massor som låg och skräpade i vissa system, pratat i telefon och även varit en sväng i tvättstugan och lagat lunch. Eller lagat var väll att ta i, jag hade ju mat i kylen som var klar, men jag var ju tvungen att äta upp.

Däremot så kände jag mig som min kompis H när jag stod i köket. H är nämligen känd för att experimentera ganska ordentligt vid matlagning och allt som oftast smakar det kalas! Idag kände jag mig inspirerad av henne och vågade experimentera jag med! Nån stans har jag läst att man kan fluffa till Mozzarella och ha till grönsakssoppor och eftersom jag har en paprikasoppa som är klar och bör ätas upp tänkte jag, varför inte? Nu blev det inget sånt fluff som jag hoppats på, men gott blev det ändå!

På tal om mat så har jag insett att jag inte, nu när jag inte rör på mig, kan äta som jag är van vid. Jag har därför tagit bort ganska mycket av kolhydraterna i min kost och äter istället mycket av sommarens grönsaker och frukt. Självklart kommer jag lägga till en del (men inte allt) så fort träningen är igång igen, men mer om det när den dagen kommer.

Jag är på jobbet, vad gör jag här?

Jag sitter på jobbet och ser förvirrad ut, allt efter en både skön men även väldigt “ond” helg. Men jag inser redan att jag nog inte kommer att bli så långvarig här eftersom det redan nu återigen börjar dunka och värka ju längre jag sitter vid datorn.  Detta är också förklaringen till de dåliga bloggandet, det gör helt enkelt för ont att skriva med högern och jag har inte tålamod nog att sitta med pekfingervalsen med bara vänster hand!

Lördagen spenderades både i soffan men även i Nacka Forum innan vännen A blev blixtinkallad till sitt jobb och under gårdagen var jag både utanför hemmet i solen och återigen i soffan.

Om ni tycker att jag har blivit en soffpotatis så är det precis det som börjar ske, men jag tar det med ro och vet att jag kommer tillbaka ur soffan så fort mitt numer röda  bandage har tagits bort. Just nu är jag begränsad till promenader, om än ganska korta eftersom det börjar värka i handen om jag går och “svänger” med den allt för länge, vilket jag i alla fall försöker ge mig ut på minst en gång om dagen. Så fort läkningen börjar arta sig ska mina promenader bli allt längre och så fort läkarna säger att det är OK att träna igen är det jag som sätter igång för jag behöver väll inte säga att jag längtar tillbaka till gymet, träningen och endorfinerna!

Jag tittar på TV

Jag har inte tid att blogga just nu, jag tittar på TV. Jag har 140 kanaler att gå igenom så det kan ta en stund!

Återkommer i nån reklampaus eller när ögonen går i kors!

Ut på huppigupp färd!

Nu ska jag och min lilla hand ut på en väldigt liten road-tripp i regnet. Först ska jag hämta ut ett paket i Telefonplan och sen ska jag möta upp min supersnygga arbetskompis Elin för att, som det står i bokningen, fira sommarens ankomst! Det är lite synd bara att vädret är emot oss, men vad gör det om sällskapet är trevligt!

Lunch!

För någon dag sedan var jag en huslig Pernilla då jag förberedde ett antal maträtter som nu står färdiga i min kyl. Idag var de så dax att avnjuta min flit i köket.

Dagens lunch bestod av paprikasoppa med hemfixat bröd med både chevré och mozarella gömt inuti.

Dagen efter operationen!

Nu har jag opererat min hand. Tänkte att jag skulle skriva en rad redan igår, men tyvärr ville varken handen eller framförallt värken i handen annorlunda! Igår va det mest stillasittande, sovande och värktabletter som gällde!


Som ni ser har jag inte ett jättestort bandage, framförallt om man jämför med de gips paket jag gick med för några månader sen. Detta lilla paket ska jag gå med i 2 veckor för att sedan ta bort alla de stygn som finns där under.

Själva operationen gick ganska bra, trots att jag var mer än lovligt nervös. Jag hade hoppats på att få något lugnande innan operationen, men jag klarade mig faktiskt helt utan. Det enda hjälpmedel jag hade var min Mp3 spelare som spelade lite musik när det va som jävligast.

Jag har aldrig varit vaken under en operation tidigare, när jag fixade mina fötter sov jag sött under hela proceduren, men den här gången var jag alltså både vaken och vid mina sinnes fulla bruk och även om man är bedövad känner man ju att dom är inne och sliter och drar!

Vad jag däremot är ganska stolt över, är att jag faktiskt tittade i min hand när själva ingreppet var klart. Jag såg hur det såg ut där inne, där man inte ska titta och som läkaren sa, det va faktiskt ganska vackert. Men när han sen började böja på mitt lillfinger och jag såg leder som rörde sig, tyckte jag att det räckte!

Nu ska jag alltså gå med detta bandage i 2 veckor och efter det får vi se hur det blir, förhoppningsvis räcker denna operation, men som läkaren sa, trodde han inte det. Det är nämligen nått annat som spökar i handen och då blir det en större sak med gips, stålskena och 6 veckors stillasittande. Men nu tar jag först detta och OM det blir nått annat får jag helt enkelt ta det då. För nu jäklar ska jag bli frisk och komma tillbaka till 100%

Nu är det över!