28 aug. 2008

Höst- och världspremiär

Jag har gjort det, jag har spriungit på ett löpband!

3*3/2
Visst, det kanske inte gick fort, det kanske inte va någon tid att prata om MEN jag har gjort det, och likt ett litet barn som inte lärt sig gå, har jag tagit mina första små och stapplande steg in i löparfamiljen!

Jag gjorde likt regelboken, jag började med att gå! Men gå är trist och om jag vet att jag ska göra något som jag vet kommer att vara tokigt jobbigt, vill jag gärna få det överstökat så fort som möjligt. Alltså blev inte min gång så väldans lång i början! Sen vred jag upp farten något, för er som e vana löpare går ni säkert i den farten men strunt samma och började jogga! Ja, ajg joggade faktiskt, inte lufsa inte gå fort utan just jogga! 3 minuter jogg, en minut gå emellan. Efter den tredje joggen gick jag 5 minuter för att göra allt en gång till! Sammanlagt joggade jag alltså 18 hela minuter och det mina vänner är ett rekord som för mig kan liknas med världsrekordet på 100 meter!

Att det kanske inte gick fort struntar jag i, att jag höll på att dö i slutet struntar jag oxå i, jag genomförde det och det är de bästa med alltihop!

Höstpremiär
När jag ändå va på gymet blev det även premiär för höstens styrketräning! Armar och axlar fick det bli och jag konstaterade grymt att jag under sommaren och skadan nog har tappat lite i styrka. Men jag är inte så ledsen för det, jag vet ju att jag ganska kvickt kan komma tillbaka till utgångsläget igen!

Summa sumarum va det tokigt skönt att kunna lyfta skrot igen. Visst handleden trilskas mer än lovligt, men med lite Ipren går nog det att fixa! Kortisonet har nog i alla fall börjat göra nytta och min uppsvälda gestalt kanske snart kan gå tillbaka till ett litet mer normalläge igen! Det är skönt att ha kommit igång och det är skönt att känna att jag börjar hitta tillbaka till vardagen igen!

26 aug. 2008

Ett klipp är bokat!

I helgen ska jag hitta på en massa roliga saker. Det blir 40 års kalas, Holksfred och annat roligt! Men ska man på kalas vill man vara fin och är det något jag är i stort behov av just nu är det en genomkörare med saxen för att slippa min "Annie liknande frisyr"!

Jag har länge funderat på om jag skulle göra något drastiskt, men det återstår att se om det blir något av det. Just nu ligger ett enkelt litet klipp och en kanna färg högst på prioriteringslistan, för så gråhårig som jag är just nu, det e näst intill kriminellt!

En återupplivad vana!

Det va Ciz som fick mig börja träna på SATS, det va Ciz som fick mig gå upp i otttan och köra morgonspinning för första gången och idag har vi äntligen återupptagit vår tidiga men trevliga vana!

30 minuter morgonspinning
Ciz åkte förbi mig i den lilla bilen precis klockan 20 över 6 i morse, 1 minut senare satt vi utanför SATS Telefonplan ohc väntade på att dörrarna skulle öppnas och vi skulle släppas in! Väl inne gick det fort att hoppa i spinningskorna, sätta sig tillrätta på sadeln och väcka kroppen till liv!

30 minuter går fort, men det är det enda jag hinner med om jag morgontränar "hemma vid". Jag ska ju ta mig rakt över stan och helst vara på jobbet innan 8. Men det kändes som lagom i morse, det är ju endå ett par veckor sen jag morgontränade sist! Det va fantastiskt kul att återigen ha Ciz vid min sida och jag hoppas att våra tisdagsmorrnar kommer att bli en god vana här framöver!

Idag fick vi prova på den nya musiken som egentligen inte startar för änns nästa vecka och döm om min förvåning när jag fick tralla till min favorit Boy George under passet! Det är de gångerna det är lätt att fån-le på cykeln och njuta av stunden, trots att det känns motigt att gå upp innan tuppen änns har vaknat!

23 aug. 2008

Afro och Core express

World Class i Liljeholmens centrum har blivit SATS, men dom har kvar sina gamla klasser! Det gör ju att jag återigen kan dansa Afro och jag är så lycklig!

Afro express
30 minuter intensiv dans till trummor, med stora rörelser, böjda ben och putande rumpa. Tänk att det kan vara så roligt! Jag flyger fram, jag blir anfådd och jag kommer på mig själv med ett fånleende på läpparna! Resultatet brukar bli en aning träningsverk i rumpan och det är en stor bonus! Jag kommer helt klart att göra detta till en lördagsvana!

Core express
Coren va tung idag, tyngre än på länge! Det märks att jag har varit tvungen att vila i ca 2 månader och det märks att jag både har lagt på mig lite mer kilon och ännu mera vatten på min kropp! WC core variant känns lite mer hafsig än vad det vanliga SATS passen är, men i stort är det samma sak men idag var det som sagt väldigt slitsam! Det är tur att jag vet att det slitsamma brukar släppa efter några gånger!

Nu ska jag vila en timme innan jag ska börja med klädångest, hårpiff och weekend packning. Jag och A ska nämligen ut på Ålands hav och svänga våra lurviga på dansgolvet ikväll! Med högklackade skor borde även det räknas som träning ;)

Ni har väll inte missat!

Följ min blogg med bloggkoll

Oh what a beutiful morning!

Klockan har inte änns slagit nio, det är lördagsmorgon och jag är redan fullt på G! Den förut så skitiga tvätten ligger och myser i torktumlaren och väntar på att bli torr, i ugnen står morgonens nyttiga frukostbröd och jag sjäv smuttar på kaffet och bläddrar förstrött i morgontidningen!

Utanför fönstret lyser den sol som väkte mig denna arla morgon, men vad gör det? Nu har jag ju hela långa dagen framför mig fylld med glada upptåg! Första anhalt blir att skaka rumpan till afrikansk musik!

21 aug. 2008

Spinning 55 minuer

Att få betalt för envisheten!

Tour de France
Idag har jag åkt min första sträcka i årets Tour de France! Ledare var självklart "kändis Terese" och etappen var lagom kuperad! Vi fick både känna på lite backar och lite spurtar och i mitt inre såg jag både skrikande publik och Frankrikes omgivningar. Jag fick även oväntat sällskap av lilla Ruth på cykeln bredvid mig!

Men oavsett hur bra och kul passet var, va det ändå känslan i min kropp som gjorde mig gladast! Idag hade jag mer ork i benen, jag kände att jag kunde trycka på i tramptagen och öka kadensen! Och framförallt, min Ipren en timme innan träningen gjorde susen! Nu vet jag va ni säger, att ha ont är kroppens försvar mot att människan inte ska göra saker som gör ont. Men ni anar inte hur skönt det va att under dryga timmen slippa just att ha ont. Sen är jag medveten om att det inte är ett alternativ jag skall använda allt för ofta, men ändå!

Dagar läggs till veckor som blir månader och år!

Oj oj oj vad tiden går fort, det är redan torsdag, snart e det fredag och sen e det helg! Dagar läggs till dagar och bildar veckor som snart både blir månader och år. Jag måste tänka så, jag måste se denna frustrerande "vila" i perspektiv och inse att om jag bara tränar med förnuftet nu, kommer jag att kunna träna med vilja och glädje lite längre fram.

Jag måste även konstatera att min uppsvullna kropp gör nytta för min hand (jag äter kortison, det e ingen rolig historia det) och jag måste se det som en "piss i Missisippi" i jämförelse med livet i stort! Men det är frustrerande!

Jag har däremot bestämt mig för att göra det jag kan nu! Jag har köpt biljett till Pumas tåg och jag ska lösa ut den på måndag! Den här veckan har jag dock plockat bort det onödiga sockret i från min semesterdiet, men nästa vecka blir det strikt och ordentligt på matfronten igen! Och i ärlighetens namn längtar jag efter det, hur tokigt det än kan låta.

Träningsplaner
Ja jag har faktiskt lite träningsplaner med även fast dom är vaga. Men jag ska träna med förnuftet! Jag ska sluta om det gör ont och jag måste tänka noga efter vad jag gör på gymet. Men jag ska göra ett vackert försök, jag måste göra ett försök! I mitt huvud kan det i alla fall inte bli sämre!

Sen har jag en fråga, är det någon som gått på paset Powerfit på World Class? Vad e det för nått?

18 aug. 2008

Jag klarade det!

Jag har varit och tränat, jag har svettats på en spinningcykel och jag har samtidigt svurit åt att jag inte kan "luta" mig mot högerhanden. Men jag är lycklig som ett barn och kroppen svarade med ett glädjetjut när den fick träna. Visst, det gick inte lika lätt som innan sommaren och skadan, men samtidigt gick det långt ifrån så illa som jag befarade.

Idag va det Terese som körde passet som Pia brukar ha eftersom Pia är på semester! Det kändes väldigt tryggt att ha Terese på ledarcykeln både innan och under passet. Mentalt kändes det skönt att veta att jag hade någon jag känner och som känner mig där framme. Någon som jag kunde prata med innan och som vet om hur det är i handen. Sen att Terese pass va kanon med variation och inspiration gjorde ju inte saken sämre! Tack vännen för ett riktigt kul pass!

Tjoho, jag är tillbaka

Verkligheten kallar, jag är tillbaka!

Semestern är slut och verkligheten har börjat kalla på uppmärksamheten. Jag är tillbaka till jobbet och till bloggen igen! Jag har även skaffat mig skydd för min trilskande handled både för jobb och till träning, så nu finns det inga undanflykter längre, nu gäller det bara att se framåt!

Under min semester så har jag knappt tittat på en dator, allt för att vila min handled. Jag har på grund av detta inte heller läst några av Era bloggar! Så snälla, har det hänt nått interessant eller spännande får ni uppdattera mig *s*

3 aug. 2008

En vecka har gått, två ligger framför mig!

Hej vännerna!
Jag känner att jag måste förklara varför jag just nu inte skriver så flitigt här inne! Jag försöker vila min högra handled så mycket som möjligt och tyvärr blir då skrivande på datorn väldigt nedprioriterat eftersom det redan efter någon minut börjar göra fånigt ont i handen.

Och på grund av detta så blir det även fånigt lite tränande just nu. Jag går så mycket jag kan, men det är väll den enda träning som görs. Jag ska dock försöka köpa mig ett handledsskydd i veckan för träning (jag har ett för arbete redan, ett sånt fult och klumpigt med skena) och sedan försöka börja träna lite lugnt.

Ha det nu så bra tills vi hörs igen. själv ska jag sippa vidare på mitt kaffe och slötitta på nyhetsmorgon denna ljuva söndagsmorgonen!

1 aug. 2008

Semester

Jag har inte glömt Er, jag har bara lite semester!

Jag är inne på 4 dagen av min semester, jag har redan lyckats bränna mig lite lagom på axlarna och pannan lyser oroväckande röd och detta beror på att jag i två dagar har utforskat en liten, liten del av skärgården.

Det började med att jag åkte till Grinda för bad och sol! Det va jag och en väldans massa barnfamiljer som masade oss till båten och fick ca 2 timmar i solen på den samma. Vi lämnade molnen i land och satte fören mot den blåa himelen!

Som alla vet suger sjön, så efter båttur och sommarens första dopp i det kalla vattnet (ja jag är en badkruka av guds nåde och hatar kallt vatten) så hade klockan slagit både semester och Carlsberg fler en än gång. Jag letade mig ner till "Framfickan" nere vid gästhamnen på Grinda och fick en aldeles egen plats på första parkett och trots att det va andra dagen på semestern kändes det som att jag nu firade den ordentligt!

Igår bestämde jag mig för en lite längre tur. Jag tog min ryggsäck och fyllde den med lätt proviant och satte mig på båten ut mot Fejan. Resan tog nästan 4 timmar (med försening) och min stackars rumpa gav upp efter 3 timmar på en plaststol. Men när jag kom fram var det värt all kramp där bak. Jag hittade varma klippor, ett litet rökeri med rökta räkor och i väntan på båten tillbaka, en krog med kall öl!

Däremot var det gårdagens båttur ut som skadade mina axlar och bröst med det röda som idag svider lite smått. Därför bestämde jag mig för att bli en landkrabba idag och istället dela med mig av min semester till Er! *s*