Det kanske inte bidde en hand, men det blev i alla fall en tumme!
Tröskelpass eller Snabbdistans
Så va det då dax igen för Pias tröskelpass eller snabbdistans kan man även kalla det! För er som aldrig har fått förmånen att vara med på detta pass kan jag berätta att man under 30 minuter ligger precis under mjölksyra med en puls på runt 85% och ja, man tror att man ska dö!
De första 18 minuterna gick i en raksträcka där tempot är högt. Det gäller dock att börja med ett motstånd och kadens som man har möjlighet att hålla alla minutrarna, för det som känns lätt minut 1 känns oövervinnerligt minut 17, jag lovar! Efter det, utan vila, är det bara att gå på ett berg! Det är slititgt, det är jobbigt men det känns ändå som en liten lättnad att slippa raksträckan och få trycka till lite mer! Efter ca 10 minuter på berget, varav det sista 3 med spurter, fick vi trama ut någon minut för att sedan ta oss an slutspurten, självklart i backe i ca 4 minuter!
Behöver jag säga att jag kunde vrida ur tröjan efter passet? Men det var magi, spinningmagi när den är som bäst och eftersom jag redan innan hade bestämt med mig själv att jag bara skulle köra 55 minuter idag, kunde jag verkligen ge allt jag hade från start till mål och även orka låta benen smaka på mjölksyran de sista 2 minuterna av passet!
Så nu känns det inte så farligt att jag missade styrketräningen idag på dagen, nu när jag fått mig lite magi i kroppen istället. Och med tanke på att jag fick en hel dag "över" i morgon, kommer jag hinna med all plannerad styrketräning i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar