15/5 - Styrketräning och Spinning

Nu är teorin återigen utsatt för praktik, men den här gången har jag försökt göra allting rätt! Nu återstår bara att se vad resultatet blir!

Styrketräning - Ben!
Så va det gjort, det absolut värsta träningen jag vet! Det jag drar mig för och har alltid alla ursäkter som finns för att slippa! Men idag va det alltså dax och det kändes till och med både "lätt" och "skönt" när jag väl var igång!

Passet blev som följer:

• Benböj med skivstång
• Raka marklyft (där koncentrationen ligger på att spänna rumpan och inte lyfta med ryggen)
• Benpress
• Liggande benspark för baksida
• Benspark sittande för framsida

I benböjen, som alltså inte gjordes i Smith, kunde jag till och med lägga på lite extra vikt på skivstången vilket jag är väldigt nöjd med och i den sista bensparken så körde jag först två sett med båda benen för att sedan minska belastningen med 1/3 del och köra ett ben i taget i tre set vilket gjorde att jag återigen fick känna den där brännande känslan igen!

Överlag måste jag säga att jag tycker mig känna att jag har blivit starkare i benen även fast styrketräningen för dessa inte har varit prioriterad. Jag känner till och med att jag kan belasta ytterligare lite mer i vissa övningar, vilket jag självklart skall göra nästa gång och det tycker jag är kul!

Spinning
När styrketräningsdelen var över och jag hade stretchat ut benen, begav jag mig in i omklädningsrummet för att hämta både protein (pullver) och snabba kohlhydrater (riskakor) för att göra allt enligt "regelboken"! Allt eftersom min teori om att slippa träningsverk bygger på att träna ben, fylla på energi och sedan trampa ut dom! Jag fick även möjlighet att pusta ut i 10 minuter samt hinna prata lite strunt med Terese!

Sen va det så dax att trampa igång! Även idag hade jag glada Ruth bredvid mig i spinningsalen och även idag va det Terese mördar pass med fyra pulstoppar med minimal vila emellan! I den första backen kändes dock mina ben inte helt hundra, men jag gav dom lite extra tid att bli varma och efter första halvan av den första låten kände jag att ja kunde ta i allt i varje tramptag.

När vi sedan närmade oss slutet av passet så frustade jag ordentligt och som vanligt skrek jag mer än en gång, men jag tror att stackars Ruth tyckte det va OK eftersom både hon och jag verkligen tog i ända till slutet! När målsnöret sedan sprängdes va det HiFive!

Summering
Nu återstår alltså bara att se hur benen mår i morgon! Är det så att jag slipper den värsta värken i benen, eller går min teori i spillror? Ja den som lever får se!