Jag klev in på gym:et, bytte om och ställde mig på löpbandet! Men idag vägrade jag att ha tanken *det här kommer att bli jobbigt* i huvudet. Nej, istället log jag åt mig själv i spegeln, satte in de röda hörlurarna i öronen och satte igång bandet. Idag skulle jag känna glädje!
Visst for det tankar om *det här är långt och det är jobbigt* genom huvudet. Men fortare än lönen försvinner från kontot, motade jag bort dem. Istället fokuserade jag på att jag är duktig, att jag klarar av och kan mer än jag tror!
Uppvärmningskilometern flög förbi och det var dags att ta tag i “jogg-intervallerna”. 5*3 minuters jogg med 1 minuts gång emellan. Farten på bandet låg mellan 7,5 och 8,5 och jag fokuserade mig på att göra varenda 3 minutare till den bästa!
Å så kom jag till slutet på den sista “interallen” och nånting flög i mig! Jag sänkte i och för sig farten, men jag fortsatte framåt. Inte gåendes utan joggandes och jag njöt. I ett par minuter extra njöt jag faktiskt av att mina ben tillät mig jogga! När “måstet” försvann, infann sig glädjen och den här gången log jag utan någon som helst ansträngning!
Så här efteråt kan jag inte låta bli att fascineras av att en annan inställning kan göra så mycket! För visst svettades jag och visst va det precis lika jobbigt som vanligt. Men ändå var det annorlunda på något sätt!
Så nu ska jag bevara känslan i kroppen och ta med mig detta pass till nästa vecka då intensiteten ökas och utmaningarna blir större och större!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar