Det första jag kommer att tänka på är ingenting jag själv var delaktig i, förutom att jag satt i publiken. Men jag kan fortfarande komma ihåg sommarkvällen, den fantastiska stämningen och den bubblande grytan som Stockholms Stadion var.
Jag pratar om DN-galan i Stockholm, den 30 juni 1987 då Patrik Sjöberg tog världsrekordet på 2.42. Jag satt på plats med mina föräldrar och min syster, precis i höjdhoppskurvan och såg det live!
Ett annat idrottsminne jag har är när jag, mamma och syster var i Flottsbrobacken för att titta på Ingemar Stenmark när han åkte parallellslalom. Jag kommer inte ihåg mot vem han åkte, inte vilken tävlig det var och inte hur det gick. Däremot kommer jag ihåg att jag tyckte det gick fort och att det va häftigt att se den store Ingemar live!
För egen del då? Jo, visst minns jag matcher jag spelade i hanbollen, när vi vann turneringar och yrade av glädje. Eller när vi var på “träningsläger” i forna Jugoslavien och skulle spela träningsmatcher mot ett inhemskt lag på en asfaltsplan.
Eller kanske den gången jag insåg att jag klarade av att köra 2 spinningpass på rad utan att behöva hämtas av ambulanspersonal, eller första gången jag Ciz och Linda provade på Pump på gym:et nYoy. Efter passet rasar Linda ner för trappan vid Hötorget och fick hasa på baken ner för trappan, då benen inte bar henne. Själv fick jag tacka nej till en kväll på stan dagen efter, då jag faktiskt inte kunde röra mig!
Det finns många minnen som får mig att le, många minnen som får leendet att smyga sig in i ansiktet och många minnen att skratta åt idag. Men jag hoppas att jag skall skaffa mig fler fina och roliga minnen under året(en) som kommer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar