Tänk vad det kan skilja på dag och dag, på ork och ork och på uthållighet och uthålliget! Här om dagen när jag satt på spinningcykeln trodde jag att jag skulle dö, idag var jag istället stark! Kroppen e verkligen en knasig och komplicerad manick!
45 minuter lunchspinning
Idag tog jag mig från “soffkontoret” till Hötorget för att vara med på Terese lunchspinnig pass! Det va samma pass som sist, om än 10 minuter kortare.
Men, den stora skillnaden idag mot i tisdags, var att jag kände att flåset va på väg tillbaka! Jag höll faktiskt inte på att dö under passet, jag orkade trycka till i nästan alla intervaller (jag “vilade” lite under en) och jag hade både ork och vilja kvar i benen för att ta mig an den avslutande backen! Sen att tekniken var lite si och så i slutet berodde nog mer på magmusklerna än orken, även dom har ju vilat under julen!
Idag kände jag mig stark och detta trots den envisa träningsvärken (i benen) som ligger och gnager lite i bakgrunden. Idag va jag oslagbar där på cykeln och varken svett eller mjölksyra kunde stoppa min framfart!
Det är ganska lustigt hur fort kroppen nu mer kommer tillbaka eller i alla fall känner igen sig. Att vila faktiskt kan göra att man, när den värsta chocken lagt sig, blir lite starkare och lite bättre! Idag var det jag som va bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar