5 aug. 2009

TACK!

Tack tack tack alla söta och snälla flickor som oroligt frågade hur det var med min hand! Ni anar inte hur mycket det värmde (även fast jag viftade bort Er oro)!
Tack!

3 kommentarer:

Mikkan sa...

jagmen såklart! :9 Hoppas att det blir bra, det är tufft att drabbas och opereras och skit, I know, men det finns en enorm kraft och positiv energi i att faktiskt klara sig igenom det och bli bra.
Det är känslan av att ha klarat av min plågsamma (men framgångsrika) rehab (Lovisa Eriksson heter rehabtjejen på SATS som är guld värd!) som gjort att jag börjat träna ordentligt och satsar på vasan i vinter. Man klarar så mycket mer än man tror, den känslan är fantastisk!

Anna sa...

Ohhh! Men vi har ju följt dig så länge.... Klart vi blir oroade! Tycker att du kämpar j*vligt bra!

Åsa sa...

Tack för i går! Det var så roligt, det måste göras om ;) Jag hoppas verkligen att din hand blir bra snart så att du kan träna som du vill och inte behöva ha så rackarns ont.

Promenaden hem gick jätte bra. Jag knatade hela vägen. Det var såå skönt för benen efter all cykling.

Ha en bra dag och trevlig helg när den kommer!:)
Stor kram