Bara ben med Erick eller att göra det omöjliga möjligt!

Om jag någonsin innan har sagt att jag har haft ett jobbigt benpass har jag farit med osanning! Idag har jag fått veta vad riktig benträning går ut på!

Att göra det omöjliga möjligt!
Jag visste redan innan timmen började att det skulle bli tungt, jag visste även att det som väntade skulle sätta mitt panben på prov och att allt bara skulle sitta i huvudet. Men aldrig kunde jag föreställa mig att det skulle betala sig med den adrenalin och endorfinkick som jag efter passet fick som belöning!

Dagens pass kan annars beskrivas bäst som smärta, men missförstå mig rätt, det var en underbar smärta som fick mig att spränga gränser och flytta det jag förut trodde vara en omöjlighet, till fullt möjligt! Gränserna sitter i huvudet och med rätt inspiration och coachning kan man nå precis hur långt som helst och det var precis det jag gjorde idag! I dag nådde jag inte bara himlen, idag kunde jag peta på stjärnorna!

Träningen
Vi började dagens träning med benböj med stång. Benböj med Erick sker strikt med många repetitioner och med en “låda” som kontrollerar att jag varje gång böjer knäna i 90 grader. Efter det startade utmaningen!

Ni vet att jag har pratat om den förhatliga utfallsgången runt gymet. Men idag räckte det inte med utfallsgång, idag skulle jag hoppa också! Alltså, utfall höger, utfall vänster sen benböj med hopp. Å så fortsatte det tills jag gått min “runda”. Allt avslutades med att jag fick stå i 10 sekunder i 90 grader både men höger, vänster och båda benen! Å just det ja, jag hade 20 kg att bära med mig på axlarna också!

Jag blev varnad innan vi började att det som skulle avgöra om jag skulle klarade att gå hela vägen skulle sitta i huvudet och det var precis det som hände. Men med ett enormt stöd och ett antal svordomar tog jag mig igenom det!

Och efter det kändes allt annat lätt! Missförstå mig rätt nu, för lätt var det sista det var. Men efter att ha klarat av detta var allt annat annat än omöjligt och det kändes någonstanns som att har jag gjort detta, klarar jag allt!

Nu följde bland annat “utfall, hopp, utfall, spark” i en minut (gånger två) baksida ben i maskin, framsida ben i maskin, ännu mer utfall, fast denna gången stod jag still vilket jag tackade extra för och tillslut vaderna i en rent utsagt vidrig maskin som gav mig mjölksyra i vadmusklerna!

Bakis
Nu sitter jag här hemma, nästan 2 timmar senare, och känner mig oförskämt trött men lycklig! Jag är nog fortfarande hög på endorfinerna som åker omkring i min kropp och jag önskar verkligen att alla människor kunde få uppleva den känslan jag har just nu! Jag är hög på träning, hög på endorfiner och oförskämt lycklig!