Jag lever, jag sover inte längre!

Jag har vaknat, det är onsdag (tror jag) och dessutom är jag hungrig. Jag börjar alltså bli människa igen!

Ljuset

När jag blir sjuk sover jag, på gott och ont. Den här gången tog det 3½ dygn innan jag vaknade ordentligt och är hungrig. Det är ett tecken för mig att jag börjar bli bra igen. Men jag har fortfarande bomull i huvudet och näsan envisas med att rinna som en kran! Så helt återställd e jag inte än!

Jag tänkte dock passa på, när jag är ute ur dimman, att prata lite om lördagen som va. Eftersom jag och Puma träffas i tid och otid, men bara i gymet, tyckte jag att det passade bra när hon va gräsäkna, att bjuda henne på middag och ja, jag och Puma kan faktiskt göra annat än att träna tilsammans, vi kan dricka vin!

Jag bjöd på paj med brocoli och grönmögelost samt sallad och bröd. Efteråt ängnade vi timmarna till skitprat och ännu mera skitprat och självklart va allt underbart trevligt och väldigt fnittrigt!

Nu ska jag ägna resten av veckan att bli frisk. Kanske blir det ett träningspass på fredag, men jag tänker inte stressa till gymet. Nej, att bli bra är min prioritet just nu och det possetiva i kråksången är att jag nu har haft min vår förkylning vilket är kalas eftersom jag inte har tid att vara sjuk här framöver, har nämligen väldigt mycket kul inbokat just nu!