Vad va det jag sa, nu är det slut på modebloggandet och istället kommer träningen i fokus igen!
Body Balance
Då har jag äntligen kört mitt lugna "komma tillbaka" pass ikväll! Det blev som ni förstår Body Balance på SATS Fridhemsplan! Tyvärr va det vikarie idag, å tyvärr va hon inte lika pedagogisk som tjejen som brukar ha det. För mig är det väldigt viktigt att instruktören "leder" mig igenom hela klassen, talar om för mig när jag ska andas (ja jag kan inte det där med yoga andningen än) och vad jag ska göra, steg för steg. Detta beroende på att jag gärna vill blunda eller åtminstånne inte behöva titta fram hela tiden! De flesta som instruerar de vita klasserna är även väldigt bra på det, men tyvärr va fallet inte så idag. Nu va det inte någon riktig katastrof eftersom det är samma pass som körs (i tremånaderscyklar om jag inte har fel) och jag vet nästan vad som komma skall, men för mig är ändå vägledningen väldigt viktig!
Nå väl, det va i alla fall väldigt skönt att känna att jag är tillaka på banan igen, att känna gymdoften och dra på sig träningskläderna. Jag måste dock inhandla mig ett par byxor som funkar med yoga insoirerande klasser, några man kan ta stora steg i och som inte fastnar på låren. Det får bli helgens mission helt enkelt (tillsammans med ett par springskor, tjoho)!
Qwiz
Efter träningen och slåledes anledningen till att jag sitter och bloggar mitt i natten, begav jag mig hem till syster och svåger för det månatliga qwizet. Idag blev jag lottad med just syster och svåger så vi hamnade på lag, det händer inte ofta kan jag meddela! Vi avancerade i slutet och hamnade tillslut på en hedrande andraplats!
Idag va det en väldig blandning på låtar och artister (vissa kan man iof inte kalla artister), det spelades allt ifrån gamla Bruce Dickensson till Carola och däremellan "sjöng" Peter Wahlbäck och Bert Karlsson. Vi fick även äran att höra dikten Droppen skriven och reciterad av Mats Willander (ja tennisspelaren). För er som såg 100 höjdare vet att detta fenomen rankades allra högst och nu efteråt kan man undra om detta va på fullaste allvar eller ett rent skämt. Tyvärr, eller kanske faktiskt, tror jag på det första! Har ni inte hört eller läst denna skapelse, kan ni nu läsa den här. Ni får själva tänka er den skorrande halländskan (eller va han nu kommer ifrån) och allvaret i tonen på uppläsaren!
Jag sitter mitt ibland gamla och unga människor på det här fiket.
Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar
liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet
och kämpa för att inte bli nedsmälta.
Jag greppar dem mellan tummen och pekfingret. Precis när jag är ovanför
koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet.
Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen.
Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas.
Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats.
Så nu befinner sig droppen hotfullt långt ovanför koppen.
Plötsligt vänder den och tar fart mot mig och min vita tröja. Jag hinner inte undan.
Droppen träffar mig mitt på magen. Jag tittar ner och ser den dra ut sig lika stor som en tumnagel. Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten
och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning.
På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den.
Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav.
Så jag reser mig upp och går min väg.
De flesta liv tänds och släcks alltför snabbt
Ja, vad säger man? Kanske är det ironi, eller så e det bara humor!
PS. Jo Anna, Frends in need hette do, Björn Borg och gänget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar