forts. 7/4 - Spinning

Ett kärt återseende
Äntligen har jag hälsat på hos Pia idag, äntligen har jag fått smaka på spinningmagin igen och äntligen har jag fått svettas ordentligt! Underbart och skönt! Sen att Pia såg jätteglad ut när jag hälsade på henne och att jag efter passet fick en ordentlig klapp på axeln, gjorde ju inte saken sämre!

Idag va jag dock lite feg eftersom jag inte visste hur mycket kroppen skulle orka med efter snor och feber. Jag körde bara ett pass, istället för de obligatoriska dubbelpasset på måndagar och så här efteråt hade jag nog, både mentalt och fysiskt, orkat dubbla passen. Nu blev det dock inte så, men eftersom jag visste om det innan jag satte mig tillrätta på cykeln, kunde jag köra på redan från start. Däremot sa jag till Pia innan passet att jag skulle försöka ta det lite lugnare idag, vilket jag såklart misslyckades totalt med! När musiken började, när magin kom smygande gick det helt enkelt inte att hålla igen utan det va bara att stoppa huvudet under armen och köra på!

Men idag, när jag körde själv utan mina spinningkompisar, kom jag på vilken lycklig Nilla jag är som har mina träningskompisar. Idag saknade jag dom verkligen och det visade sig med full tydlighet när det va jobbigt och svettigt. Bara vetskapen att dom sitter där bredvid mig gör ju att jag orkar trycka på det lilla lilla extra! Så snälla kompisarna, kom tillbaka till spinningsalen snart är ni snälla!

Upplägget
Idag va det ett nytt upplägg igen. Pia blandade snabba raksträckor med sega backar och i alla fyra "delar" avslutade vi med att trycka upp pulsen nära max. Svårigheten under passet var att lyckas hålla träningsfokus under hela tiden, att inte ge vika åt stumnade ben eller tankar som svävar iväg. Nej, där och då skulle vi vara och det va det som var utmaningen! Kan tyckas lätt, men ack så svårt det kan vara!

Nu har jag fått i mig middagen vilket är dagens 5 mål mat och än är det inte slut! Nej, innan sängdax skall jag minsann äta igen!