Drivkrafter

Läste precis på Pumas blogg om drivkrafter och blev inspirerad. Att funder ut vad som får mig att träna, vad är det som får mig att gå till gymet ibland flera gånger per dag? Vad är det som gör att jag ställer klockan på 04:45 trots att jag hatar att gå upp innan klockan 9 eller vad det är som gör att man längtar till nästa gång man får svettas ordentligt? Framförallt är ju detta viktigt att "komma på" när man har motivationen på topp, så man kan ta fram det när motivationen ligger under isen och det sista man vill är att släpa sig till gymet! Det är då man behöver sina drivkrafter och sin förtillfället bortsprugna lust!

Vad är då mina drivkrafter? Det mest grundläggande är mitt välmående! Att inte kunna gå upp för en trappa utan att behöva stanna på halva vägen eller att inte kunna springa till bussen utan att låta som man precis avslutat ett maratonlopp, är inget jag önskar någon och jag tröttnade helt enkelt på det! Men samtidigt hade jag provat alla, å då menar jag verkligen alla, bantningskurer som finns och vet av den erfarenheten att det inte funkar i längden. Att gå ner i vikt är lätt, det handlar bara om att bestämma sig, att behålla vikten är däremot svårare. Det slutar ofta med att man får tillbaka alltiohp, pluss moms, när man slutat med sin "kur". Det som då fanns kvar var då träning. Det va något jag inte hade provat tidigare (eller jo, men för länge, länge sedan).

Huuu! Ja det är faktiskt JAG,

när det var som värst

Det andra är nog att jag vill bevisa för mig själv att det går. Att man kan få en gammal hund att lära sig sitta eller som i mitt fall, lära en världsmästare i soffsittning och TV zappande att röra på sig och tycka att det är kul! Att jag i början var stenhård mot mig själv, var ett måste för att inte "tappa fart". Då var jag rädd att jag lätt skulle hamna i ekorhjulet som säger att nä, jag orkar inte idag, jag gör det i morgon... eller i övermorgon... eller dagen efter det eller aldrig.... Istället satte jag av tid som jag INTE fick missa och oavsett om jag bara hade sovit 1 timme på natten gick jag dit. Idag är det en helt annan sak. Jag vet ju att jag både blir piggare och mår bättre om jag tränar, men säger min kropp till mig, klart och tydligt att NEJ idag vilar du, då gör jag det utan varken dåligt samvete eller ångest. För jag vet ju att nästa dag spritter det i benen igen!

Sen har jag som många andra även andra mer för ögat mätbara mål. Jag vill tighta till min kropp, jag vill försöka motverka gravitations kraften. Jag vill känna mig snygg och fräch! Men trots allt detta så bottnar det ju till syvens och sist att må bra, utstråla livslust och förmedla lite glädje. Va fan, livet är faktiskt inte så allvarligt som många tror å ingenting är omöjligt om man bara ger sig den på det. Sen att det kan vara lite knixigt att ta sig dit gör ju bara resan mer underhållande... eller hur!