Gud giv mig styrka, eller varför inte en rullstol?
Gahhhhh
Jag skrattar mig tårögd när jag försöker ta mig uppför trappor! Jag sitter väldigt upprätt, näst intill fånigt rakt, eftersom all annan hållning medför en arg känsla av värk! Min framfart genom staden i morse skedde med en medelhastighet som skulle göra Agda 85 till en raceförare och att knyta skorna, eller för den delen sätta på sig jackan, förde med sig en hel del akrobatiska övningar!
MEN och jag menar det verkligen, jag tar det med ett fånigt stort leende och njuter av varje sekund! Det är en underbar känsla av välbehag ochen näst intill fånig stolthet över att jag genomförde ett bra pass igår! Likt en fakir njuter jag av de onda och bjuder på att det ser lite fånigt ut när jag går eller sätter mig på en stol!
Så vill man skratta åt mig idag, varsågod! Jag skrattar ju åt mig själv, skrattar och är stolt som en tupp!
4 kommentarer:
Nog för att träningsvärk är jobbigt, men nog är det ändå den mest underbara känslan i världen? :)
Älskar träningsvärk - känns att man lever och har gjort något! :) Sen får man ju ändå log att gnälla- det gör ju trots allt ont! ;)
Johanna: japp underbar och jobbig på en och samma gång!
Alexandra: Hihihi just det, gnälla men ändå vara stolt. En perfekt kombination!
Visst är det underbart med träningsvärk, man vet sig ha gjort nånting!!
Ps: Tack för gratulationerna:) Lägenheten är sååå fin. Nu ska jag bara sälja min så då kan vi andas ut ordentligt. Men det ska inte vara svårt att sälja en etta vid Fridhemsplan.
Skicka en kommentar