Oj, oj, oj! Vilket spinningpass, vilken energi (i alla fall i slutet av klassen) och vilken kramp!
TdF, 75 minuter av endorfiner
Jag hade en träningsdate idag! En rolig date med söta Åsa, tjejen med de snyggaste cykelbyxorna och ett pannben av stål! Vi skulle ge oss i kast med dagens etapp i TdF tillsammans med en nästan full sal och med Adde som lagledare! Denna kombination kan bara bli kalas!
Väl inne i salen, när cykeln va inställd och benen var igång började så dagens etapp! Backar, oändligt långa backar, lite “vila” sprinter, ännu mera backar och så ett par backar till! Tiden flög iväg och endorfinerna sprutade! Jag skrek, tjoade och försökte peppa alla runt mig och jag ville så mycket!
Men då, precis där i mitten när jag ville som mest slog krampen till! Jag fick kramp i båda vaderna och på vänster sidan inte bara baksidan utan även på framsidan av benet! Det gjorde SÅ ont, men jag ville verkligen inte sluta! Jag ville fortsätta, jag ville framåt och jag ville vara med!
Tillslut fick jag dock inse att jag var tvungen att lugna ner mig en liten stund, gå av cykeln (förbjudet egentligen enligt mig) och försöka snabbstretcha vaderna! Det gav faktisk resultat och det kändes som det värsta släppte! Jag kunde fortsätta och fick vara med.
Summeringen blir ändå helt fantastisk! Det va länge sedan jag skrek så mycket på ett pass, det va länge sen jag ville så mycket och de va länge sedan jag fick vara med om “spinning high”!
Så tack söta Åsa för sällskapet! Det här gör vi om! Och till Karin, som äntligen är frisk och kom förbi och sa hej innan sitt funktionella styrketräningspass, nästa gång får du vara med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar