Egen spinning!

Jag vet inte om ni kommer ihåg när jag skrev om den otroligt dåliga spinninginstruktören som mer såg ut som en dansare än en cyklist. (Om inte kan du läsa om det här.) Idag råkade jag springa på henne igen! Men, till skillnad från förra gången insåg jag redan när hon tågade in salen och jag förövrigt tänkte tanken att gå därifrån, att nu gäller det att fokusera! Koncentrera mig på min egen träning och mer gå på pulsklockan än instruktören. Kanske inte helt lyckat, men vad gör man?

Å så här efteråt tycker jag faktiskt att jag lyckades. Jag fick, trots omständigheterna, till ett riktigt bra pass! Inte alls som instruktören tänkt, men ändå!

Pernilla kan själv, så det så!

Eftersom min tå inte gillar stående cykling fokuserade jag mig istället på motstånd och kadens! Jag vred på ordentligt, jag spurtade och jag grinade illa och resultatet blev tillslut rätt bra. Jag kunde koncentrera mig på musiken istället för instruktören och efteråt kunde jag njuta av att hjärtat slog ordentligt och mjölksyran ven i benen!

Nu har jag dock lärt mig av mina misstag (hoppas jag) så nu ska jag försöka undvika just dessa pass! Nä, tacka vet jag Pia på onsdagarna!

Efter cyklingen letade jag mig ut i gym:et och körde lite armhävningar, ryggresningar och sit-ups för att sedan vända näsan hemåt mot middagen.

Nu sitter jag med fötterna på vardagsrumsbordet och tittar på hockey! Just nu ser det inte så ljust ut för Djurgården, men det kan ändras snabbt!