Jag avslutade veckan precis som på samma sätt som jag startade den, med ett superjobbigt, super bra och super mjölksyrestint spinningpass med inge mindre än Super-Pia! Och ja, jag är precis lika euforisk idag som jag var i måndags!
Idag visste jag vad som skulle komma, jag kunde ladda innan och visste att det skulle göra ont. Detta gjorde att jag även kunde pressa mig lite, lite till! Å så här i efterhand var det nog tur att jag tog det lugnt med träningen igår!
Jag kände mjölksyran komma i låren redan i den första 3 minuters intervallen och så fortsatta det resten av passet. Jag hoppade inte över en enda höjning, jag stod upp i slutet av intervallen och jag slet, skrek och njöt!
Som sagt, precis samma upplägg som i måndags och det kändes som ett bra sätt att avsluta veckan på. Att knyta ihop vardagarna och träningsveckan! Nu kan jag ta helg och njuta av kalaset i morgon, för då jag ska fira en speciell triatlon tjej som fyller 30!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar