26 maj 2009

Tack, morgonträning och kramp!

Först och främst, innan någonting annat skall sägas, måste jag tacka för alla “Sparkar där bak, hejarrop och god respons” för mitt besluta att försöka bli en löpare! Det värmer så gott och gör om möjligt mig ännu mer taggad att faktiskt klara av det här!

TACK alla snälla rara!

blomma

Nu till morgonens träning som var, som sig bör en tisdagsmorgon, en spinningklass med Terese tillsammans med Ciz.

Idag levererade Terese en klass med ny musik och nya backar att forsera och jag tyckte att det gick riktigt bra till en början. Det visade sig vara övergående och så här efteråt kan jag kanske förstå varför kroppen reagerade så!

Ett: det blev ingen frukost i morse och endast soppa till middag, energin va alltså inte på topp.
Två: jag stretchade inte efter löpningen igår och detta fick jag betala med löjligt stela ben, speciellt höft och vad!
Tre: jag drack inte tillnärmelsevis tillräckligt mycket vatten under gårdagen och speciellt inte efter löpningen. För detta fick jag betala med kramp i höger vad vilken inte var någon skön och trevlig känsla!

Men förutom att min kropp inte ville träna i morse, var passet som vanligt kanon och jag kom på mig själv, när jag var tvungen att lugna ner tramptaget något för att överhuvudtagen komma in i mål, att sitta och le av ren träningsglädje! Å detta en morgon innan klockan åtta! Jag säger bara en sak, man kan visst lära en gammal hund sitta. Å om jag lyckats le under en morgonträning, då borde det här med löpningen inte vara så svårt!

2 kommentarer:

Em Löfgren sa...

trist när inte allt stämmer, man inser hur viktga förberedelserna är... blir väl som en julafton utan paket, tomte, och gran annars?! ;( väldigt fyndig liknelse om jag får säga det själv ;)

Pernilla Hult sa...

Men det är väl klart man slänger iväg lite pepp - man vet ju själv hur glad man blir.. Så du har också upptäckt vikten av stretching efter löpning ;)
Nu kör vi så det ryker!
Njut av solen!

// Pernilla