Yin-yoga på yogayama

Igår tog jag mig både tid och la energi på den efterlängtade Yogan. Men, som jag sa till min vän Hanna på FB, jag är fortfarande skeptisk rent mentalt till yoga, men kroppen gillar det skarpt så jag lyssnar på den (ibland).

Igår besökte jag Yogayama på Östermalm för första gången, men oj vad besviken jag blev. Det va långt ifrån lika mysigt som på Omyoga, det var långt ifrån samma atmosfär och samma känsla när man klev in.

Jag har ju läst en del om Yogayama och hade nog ganska höga förväntningar, men nä! Visst, det fanns krämer och allsköns oljor i omklädningsrummet, man fick låna en handduk om man ville och alla va snälla och vänliga, men lugnet och atmosfären var inte vad jag förväntat mig.

Lägg där till att salen var tokigt liten och kändes mer “unken” än inbjudande.

Men, väl där hade jag 90 minuter Yin-yoga framför mig. Tyvärr pratade vår yogaledare mumlande, så jag hörde verkligen inte ett ord. Jag var alltså tvungen att titta upp lite nu och då för att veta vad som skulle göras och när man skulle släppa och ändra.

Vi började med att massera våra fötter och stimulera olika delar av kroppen. En del i detta va att stimulera magen och eh, ja det gjorde jag. Utan att överdriva så pratade min mage med alla i salen i 90 minuter och efteråt ska vi inte prata om hur den reagerade.

Den mest plågsamma positionen (som hölls i 10 minuter) var plogen och den skönaste, som även den hölls i 10 minuter, var när vi hade bolstret i ländryggen och benen upp mot en vägg.  Där hade jag kunnat lega resten av kvällen!

Nästa gång det blir “fin yoga” ska jag testa Yin-Yang, vi får dock se när det blir!