Spinning i arla morgonstund!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, morgonträning är verkligen helt underbart, bara man kommer upp!

Spinning med sällskap!
I morse hade jag och Milla träningsdate! Vi skulle cykla för Terese och vi bestämde oss redan i förra veckan att detta skulle bli av! Då är det faktiskt inte så svårt att ta sig upp! Hjärnan e inställd på träning redan när man går och lägger sig, så när klockan ringer och jag vet att jag har någon som väntar på mig, då e det minsann inte så svårt (lätt e det aldrig) att faktiskt bara kliva upp och åka iväg!

Morgonens pass var backigt, nästan bara backar faktiskt och riktigt roligt! Men det kändes i kroppen att det var ett tag sen jag morgontränade, för den krävde ganska mycket tid för att ta sig upp både i puls och känsla. Men väl där va det bara att trycka på och i slutet av klassen bröt jag en av mig, väldigt stor och tydlig vana. Jag stod upp nästan  ända till slutet (som Terese förevisade) istället som jag brukar göra oavsett vad han/hon där framme säger, trycka på i en spurt sittande rakt in i mål!

Men vanor är som ni vet till för att brytas och idag bröt jag min, om inte fullt ut så i alla fall nästan!

Nu sitter jag, efter en hektisk morgon här på jobbet. Har redan prickat av dagens två första möten och försöker just nu få lite tid över till andning och kaffe för att orka med resten av dagen! Man ska verkligen inte klaga på att det e mycket att göra, men nån stans skulle jag önska att alla inte kom på allt “fem i tolv”!