Kors i taket, Pernilla har tränat!

Idag har jag träffat Erick, jag har pratat skada men framförallt jag har tränat ben! Det kändes som det var en evighet sedan och det var det med tanke på hur mycket jag fick slita under träningen!

PT träning
Det började dock inte så bra då SL inte ville vara med mig och framförallt inte fattar att man inte kan sätta in sommartidtabell innan sommaren och framförallt semestrarna har börjat eftersom det då blir kaos på bussar och tunnelbanor. Istället för att vara på gymet, som jag brukar vid PT träning, minst 20 minuter innan kom jag idag inspringande 5 minuter sen. Stressad och irriterad. Efter att ha bytt om och rusat ut till Erick började vi träninginen!

Det första han gjorde var att “stressa” min handled och just nu greppet/tummen för att se vad den tålde. Det visade sig att den inte tålde speciellt mycket och ett ganska enkelt beslut fattades, det blir ben idag. Inget annat skulle fungera och det var bara att bita i det äpplet som erbjöds och sätta igång!

Benpress, liggande med benen högt, 40 kg plus vikten på stängen, 10 repetitioner, 10 sekunder i nedre (det jobbiga) läget, 9 rep, 9 sekunder i nedre läget och så vidare ner till noll! Då var jag tillbaka, då var jag på gymet och då började svetten spruta.

Sen vanliga benböj, brett isär med fötterna 20 kg på axlarna 2*20! och efter det väntade som ni förstå utfall! Denna gång två utfall (höger vänster) följt av ett upphopp och så utfall igen runt hela gymet! Jag kan tala om att man svär ganska högt nånstans halvvägs och i slutet slutar man helt enkelt att tänka!

Nu gick vi bort till benmaskinerna och körde både benspark och den andra för baksidan, där det som alltid är 10 “hela” repetitioner följt av 10 halva nere och 10 halva uppe å som avslutning 10 hela igen. Allt utan vila emellan och allt två gånger i båda maskinerna. Å sedan avslutade vi allting med vader vars övning kommer att göra att jag inte kommer kunna ta mig framåt under morgondagen!

Slutsats
Jag har saknat Erick och det visade sig att han har saknat att skrika på mig (han tog nämligen igen det idag). Jag har tappat ganska mycket men nån stans under vägen väcktes musklerna till liv igen och jag kände mig ganska bra några sekunder.

Jag hatar att jag inte kan träna fullt ut och jag hatar att jag har ont. Jag är och blir frustrerad men jag vet att med tålamod kommer det bli bra igen! Om det är så att det enda som hjälper är den förhatliga operationen är det den jag får ta och genomlida, ta nya krafter och börja om igen. För är det något jag är säker på så är det att jag ska tillbaka, jag ska bli stark och jag ska leta och finna endorfinkickarna som jag saknar så! Ett steg i taget, en timme i taget. Men tillbaka det ska jag!

Nu har jag och Erick återigen en paus, inte för att han ska vara ledig utan för att jag ska invänta operationsdomen. När vi har svaret och när jag kan börja träna fullt ut igen, då lovar han att vara där igen och min tid klockan 17 på tisdagar blir återigen min! Fram till dess får jag köra på med det jag kan, men jag behöver väll inte säga att jag redan längtar till nästa PT timme *s*