Morgonträning med puls…

Det finns bra och dåliga sätt att starta en tisdag och en av de bättre saker man kan göra är att starta den med Terese på SATS Zenit. Tyvärr har SATS bestämt att detta pass ska ta sommarsemester i 5 veckor vilket gör mig mer en gramse då SL även har beslutat att dra in bussen som tar mig till träningar som börjar 06:30!

Spinning
Jane har i ett inlägg konstaterat att det här med flås är en färskvara och idag är jag den första människan att skriva under på den kommunikén. Attans vad jag fick slita ont under morgonens pass! Jag fick nästan flashback till de gånger jag var nybörjare på spinningcykeln, när varje ökning av motståndet gav mig blodsmak i munnen och benen gav upp redan under uppvärmningen. Nu va det inte riktigt så illa, men inte långt ifrån!

Idag hade Terese med sig, för mig, ny musik och nytt upplägg vilket var, med det innan sagt i minnet, riktigt tungt. Under sista backen på 10 minuter trodde jag verkligen att min sista stund var kommen och de sista minuterna var oändligt långa.

Men trots mina sega ben och tunga andning höll jag ut, slet och efteråt var jag riktigt nöjd och belåten över hur svetten bokstavligen rann nerför näsan. På bussen till jobbet kom eftersvettningarna som ett brev på posten och väl på jobbet hade jag en fin röd färg i ansiktet!

Frukost
En av de bästa sakerna, förutom själva träningen förståss, är att man kan unna sig en god macka till frukost efter träning. Idag inhandlade jag den på det nyöppnade fiket som ligger precis där min buss från Centralen stannar. Om den var god? Självklart! Och ja, jag var värd den!

Nu väntar jag spänt på att läkaren som jag träffade igår skall ringa och berätta om några av de proverna som dom tog igår. På ett sätt vill jag att dom hittar något eftersom jag då får en förklaring, men på samma sätt vill jag ju självklart att dom inte hittar någonting!