Strul och krångel!

Gahhhhh, det e f*n att va sjuk om man ska ha hjälp, det inser man ju när man ska försöka få till ett besök hos en handkirurg. Inte nog med att man ska få en remiss registrerad hos en doktor, man ska även få tid innan semestern då hela härligheten stänger, man ska ringa och tjata, ligga i rätt kö och få prata med rätt person. För mig har allt detta tagit hela morgonen till förfogande och fortfarande vet jag varken ut eller in och har heller inte fått några klara besked.

Men, och detta är det enda positiva med allt detta, jag tror att den jag pratade med på andra sidan verkade förstå att jag inte kan gå så här hela sommaren, så förhoppningsvis ringer dom snart och säger att jag får komma och hälsa på dom!

Det blev en lyckad middag!

Nu har gästerna gått och jag har diskat upp allt efteråt, inom 10 minuter kommer allt att stå i sina skåp! Allt för att slippa vakna upp till ett ton disk samt att mitt kök iof är stort, men avställningsytorna är minimala!

Middagen gick som sagt kanon och alla blev både förvånade och mätta av det det som bjöds! Vad vi åt?

Meny
Rökt lax (som värmdes upp till 37 grader) serverades med stekt vattenmelon i balsamico vinäger och socker.

Marinerad rostbiff (man gör den i ugn först och sedan marineras i 2 dygn) med ljummen currydoftande potatissallad och chevre. Till detta serverades även en dressing av russin, olja, kapris och citronsaft.

Lime och marängpaj med lättvispad grädde.

Till detta serverades både rött och vitt vin samt kaffe till efterätten!

Nu ska jag smutta klart på mitt vin, plocka in disken i sina skåp och varva ner en smula, för i morgon är en ny dag med nya utmaningar som väntar!

Det lagas oändliga mängder mat i mitt hem…

Jag lagar middag till 7 personer, dessutom en middag i stor stil eftersom det är födelsedags middag och kalas för lillasyster! Efterrätten är redan klar liksom potatis skalningen och dukningen men än återstår det en hel del! Men jag hoppas att det blir gott och till belåtenhet för mina/systers gäster.

Å här kan jag inte sitta längre, jag ska ju skära vattenmelon i kuber (hur nu det ska gå till), snabb grava en lax och diska vinglas!

Skål skål!

Spinning på Odenplan, öl på balkongen!

Igår var jag förbi Odenplan efter jobbet för att köra ett spinningpass efter jobbet. Efter tisdagens konstaterande om kondition och färskvara, var valet ganska lätt och med tanke på att jag ska ner till Ultra baben och super tjejen Sara nästa helg måste jag ju i alla fall komma ikapp lite *s*!

Spinning 55 minuter
Passet var inte allt i min smak tyvärr, inte mitt upplägg och inte min typ av spinning. Lägg där till att salen saknade all form av ventilation (det kändes så i alla fall) och att luften tog slut efter ca 25 minuter så förstår ni alla att man fick slita ganska ont!

Efter att ha konstaterat att upplägget inte riktigt passade mig så körde jag på efter eget huvud. Jag la in längre stående passager än instruktören ville, la på extra motstånd under raktsträckorna så att jag inte “tokcyklade” som alla andra osv. Men när passet var slut var jag både nöjd och glad. Hjärtat och benen hade fått sig en riktig omgång trots allt och jag kunde med gott samvete gå via duschen mot tunnelbanan!

Öl på balkongen
På vägen hem slog jag en signal till min kära vän A och av en tillfällighet hade hon besökt systembolaget på vägen hem. När frågan kom om jag inte ville fira in sommarvärmen på henens balkong (jag har ju ingen egen) med en kall öl, var svaret väldigt lätt.

Fredagsplaner
Nu sitter jag som vanligt på jobbet, men när klockan slår 14 ska jag bege mig hemåt igen. Ikväll ska jag nämligen ha födelsedags middag för min syster som blev 34 år igår! (Jag har alltså en lillasyster som e 34… hur gammal e då inte jag?) Tre rätters middag med vin är vad jag skall bjuda på så det finns lite att göra i köket innan klockan slår 19 och gästerna står utanför dörren!

Lunchdate med söta Jane!

Vi har jobbat nästan bredvid varandra i ett halvår men ändå aldrig lyckats äta lunch tillsammans, men idag har vi ändrat på den saken. Lunchdaten bestämdes hastigt och lustigt i omklädningsrummet på SATS i morse (vi båda var på Terese pass) och menyn på väg till restaurangen!

Eftersom solen och värmen har bestämt sig för att komma till storstaden så blev det en lunch ute på gatan, med uppvikta byxben och bara armar! Vi pratade en massa strunt och timmen som är avsatt för mat gick på tok för fort vilket den alltid gör när man har trevligt. Vi konstaterade båda att det faktiskt är ett elände att behöva gå igen men tog oss samman och gick tillbaka till våra respektive kontorsstolar, under protest!

Tack för en supertrevlig lunch Söta Jane!

Morgonträning med puls…

Det finns bra och dåliga sätt att starta en tisdag och en av de bättre saker man kan göra är att starta den med Terese på SATS Zenit. Tyvärr har SATS bestämt att detta pass ska ta sommarsemester i 5 veckor vilket gör mig mer en gramse då SL även har beslutat att dra in bussen som tar mig till träningar som börjar 06:30!

Spinning
Jane har i ett inlägg konstaterat att det här med flås är en färskvara och idag är jag den första människan att skriva under på den kommunikén. Attans vad jag fick slita ont under morgonens pass! Jag fick nästan flashback till de gånger jag var nybörjare på spinningcykeln, när varje ökning av motståndet gav mig blodsmak i munnen och benen gav upp redan under uppvärmningen. Nu va det inte riktigt så illa, men inte långt ifrån!

Idag hade Terese med sig, för mig, ny musik och nytt upplägg vilket var, med det innan sagt i minnet, riktigt tungt. Under sista backen på 10 minuter trodde jag verkligen att min sista stund var kommen och de sista minuterna var oändligt långa.

Men trots mina sega ben och tunga andning höll jag ut, slet och efteråt var jag riktigt nöjd och belåten över hur svetten bokstavligen rann nerför näsan. På bussen till jobbet kom eftersvettningarna som ett brev på posten och väl på jobbet hade jag en fin röd färg i ansiktet!

Frukost
En av de bästa sakerna, förutom själva träningen förståss, är att man kan unna sig en god macka till frukost efter träning. Idag inhandlade jag den på det nyöppnade fiket som ligger precis där min buss från Centralen stannar. Om den var god? Självklart! Och ja, jag var värd den!

Nu väntar jag spänt på att läkaren som jag träffade igår skall ringa och berätta om några av de proverna som dom tog igår. På ett sätt vill jag att dom hittar något eftersom jag då får en förklaring, men på samma sätt vill jag ju självklart att dom inte hittar någonting!

Livet är bra roligt, eller inte!

Sitter hemma och surar, tidigare än vanligt men med en dunkande huvudvärk som vägrar att släppa taget. Anledningen är ett besök på vårdcentralen under eftermiddagen pga det som hämmar mig just nu, dvs handen. Jag tjatade till mig ett möte med just denna läkare efter att ha legat sömnlös under natten och konstaterade i morse att det varken kommer gå över av sig själv och att jag verkligen måste göra något drastiskt nu.

Läkaren va en snäll och förstående tjej som klämde, kände, vred och vinklade min hand. Konstaterade det jag redan visste dvs att jag inte har någon styrka i handen och rynkade pannan när jag ojjade mig över att det nu strålar AJ ända upp i axeln.

Jag blev ivägskickad till provtagning där 9 rör blod skulle tappas av mig och därav min huvudvärk. Men nu har jag i alla fall min remis till en handkirurg där jag hoppas få adekvat hjälp. 

Så nu är det bara vänta som gäller, vänta på att remissen ska få en mottagare samt att svaren på alla prover ska komma tillbaka. Fram till dess ska jag knapra vattendrivande tabletter och hoppas på det bästa! Å jag ska försöka träna på så mycket jag kan fast inte med hantlar då förståss, för dom kan jag inte lyfta med högerhanden.

Livet e bra roligt…. eller inte!

Lunch på Vapiano

Midsommarhelgen har nu avslutats med en lunch på Vapiano tillsammans med vännerna! AK och M från Göteborg, Hanna och Andreas som jag firade midsommar hos samt jag själv och min goda vän A. Det pratades och skvallrades ikapp om det som hänt, det som ska hända och det som absolut inte har hänt, jag åt en väldigt god pizza och det sörplades lite vin. Till efterätt fick jag mig en chokladkaka som var en ljuvlig men tung skapelse och mättnadskänslan efteråt blev enorm!

Nu avslutar jag helgen med tid i tvättstugan samt med dammsugaren i högsta hugg och till detta elände lyssnar/tittar jag på friidrott på TVn! Å sammanfattningsvis kan man säga att jag kunde faktiskt ha det sämre!

God och glad midsommar!

I kylen ligger en påse som luktar fotsvett om man öppnar den (därav just påsen). Detta är mitt bidrag till årets midsommarfirande då det stod “mer eller mindre roliga ostar” på min lott.

Igår efter jobbet var jag alltså och botaniserade bland diskarna med ostar och kom hem efter att ha åkt buss och fått konstiga blickar av mina medpassagerare.  Att jag ser fram emot att få provsmaka behöver jag väll inte säga, ostoman som jag är, men jag ser även fram emot lunchens silltårta, goda vänner, grillen i kväll och Små grodorna!

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig midsommar! Ta hand om varandra där ute! Stora bamskeramar från mig!

Spinning när det är som värst!

För att undvika elaka skratt och pikar under morgondagen var jag idag tvungen att göra något åt min trä träningsvärk i benen. Att gå som man har skitit på sig kan vara OK på jobbet, eftersom dom e så vana att se mig så, men att komma på midsommar kalas i detta tillstånd passar sig inte. Alltså var jag tvungen att göra något åt saken. Att jag sedan var tvungen att åka upp till Apoteket och köpa “laktos medicin” gjorde det faktiskt bara lättare!

Spinning 55 minuter
Att säga att dagens spinningklass var njutning är att ljuga och eftersom jag har lärt sen barnsben att det är fult att ljuga så håller jag mig till sanningen. Dagens pass var en pina från första till sista tramptaget, det sved i musklerna från första till sista sekund och att ställa sig upp och cykla var till en början rent ut sagt vidrigt och övergick sedan till smärtsamt.

Men allt det där visste jag redan när jag åkte till gymet och det var ingen nyhet eller något chockbesked. Istället var det en nödvändighet att jobba sig igenom. Allt för att få tillbaka rörligheten i musklerna från midjan och neråt.

Som ni förstår fick jag slita väldigt ont rent muskulärt men konditionsmässigt hade passet mycket att önska. Jag hade ingen pulsklocka på mig så jag kan inte säga exakt var jag låg, men jag skulle bli mäkta förvånad om jag kom över 80% någon gång. Istället slet jag på med skrikande muskler genom backar och berg, över raksträckor och i intervaller avslutade passet med en lång nedvarvning och skötte stretchandet på egen hand.

Som belöning på denna möda hoppas jag kroppen bjuder mig på en rörligare underkropp i morgon!

Budgetgudar vs Spinning

Jag är den första som är villig att erkänna dagens sanning, jag är den första som erkänner mig besegrad. Idag har jag viss svårighet att gå och sätta mig ner men värst, liksom förra mördarpasset för benen, är trots allt vaderna! Man e inte snygg när man går om man har träningsvärk i vaderna och jag linkar fram som om jag gjort i brallan!

Men jag bjuder på det eftersom jag njuter av varje sekund. Om budget gudarna är med mig så kommer jag att hinna med ett kort spinningpass under kvällen för att mjuka upp benen (samt att jag kan sitta lite dumt på ett 30 minuters pass eftersom handen inte vill vara på styret). Be för mig och mina budgetgudar är ni snälla, mina ben behöver det!

Kors i taket, Pernilla har tränat!

Idag har jag träffat Erick, jag har pratat skada men framförallt jag har tränat ben! Det kändes som det var en evighet sedan och det var det med tanke på hur mycket jag fick slita under träningen!

PT träning
Det började dock inte så bra då SL inte ville vara med mig och framförallt inte fattar att man inte kan sätta in sommartidtabell innan sommaren och framförallt semestrarna har börjat eftersom det då blir kaos på bussar och tunnelbanor. Istället för att vara på gymet, som jag brukar vid PT träning, minst 20 minuter innan kom jag idag inspringande 5 minuter sen. Stressad och irriterad. Efter att ha bytt om och rusat ut till Erick började vi träninginen!

Det första han gjorde var att “stressa” min handled och just nu greppet/tummen för att se vad den tålde. Det visade sig att den inte tålde speciellt mycket och ett ganska enkelt beslut fattades, det blir ben idag. Inget annat skulle fungera och det var bara att bita i det äpplet som erbjöds och sätta igång!

Benpress, liggande med benen högt, 40 kg plus vikten på stängen, 10 repetitioner, 10 sekunder i nedre (det jobbiga) läget, 9 rep, 9 sekunder i nedre läget och så vidare ner till noll! Då var jag tillbaka, då var jag på gymet och då började svetten spruta.

Sen vanliga benböj, brett isär med fötterna 20 kg på axlarna 2*20! och efter det väntade som ni förstå utfall! Denna gång två utfall (höger vänster) följt av ett upphopp och så utfall igen runt hela gymet! Jag kan tala om att man svär ganska högt nånstans halvvägs och i slutet slutar man helt enkelt att tänka!

Nu gick vi bort till benmaskinerna och körde både benspark och den andra för baksidan, där det som alltid är 10 “hela” repetitioner följt av 10 halva nere och 10 halva uppe å som avslutning 10 hela igen. Allt utan vila emellan och allt två gånger i båda maskinerna. Å sedan avslutade vi allting med vader vars övning kommer att göra att jag inte kommer kunna ta mig framåt under morgondagen!

Slutsats
Jag har saknat Erick och det visade sig att han har saknat att skrika på mig (han tog nämligen igen det idag). Jag har tappat ganska mycket men nån stans under vägen väcktes musklerna till liv igen och jag kände mig ganska bra några sekunder.

Jag hatar att jag inte kan träna fullt ut och jag hatar att jag har ont. Jag är och blir frustrerad men jag vet att med tålamod kommer det bli bra igen! Om det är så att det enda som hjälper är den förhatliga operationen är det den jag får ta och genomlida, ta nya krafter och börja om igen. För är det något jag är säker på så är det att jag ska tillbaka, jag ska bli stark och jag ska leta och finna endorfinkickarna som jag saknar så! Ett steg i taget, en timme i taget. Men tillbaka det ska jag!

Nu har jag och Erick återigen en paus, inte för att han ska vara ledig utan för att jag ska invänta operationsdomen. När vi har svaret och när jag kan börja träna fullt ut igen, då lovar han att vara där igen och min tid klockan 17 på tisdagar blir återigen min! Fram till dess får jag köra på med det jag kan, men jag behöver väll inte säga att jag redan längtar till nästa PT timme *s*

Det bloggas väldigt lite här, samt uppföljning på den *piiip* handleden!

Det har varit LÖJLIGT lite bloggande i den här bloggen på senare tid, men detta mina vänner beror på att det har hänt löjligt lite i träningsvärlden på den här fronten. Anledningen är självklart den *säger väldigt fula ord* handen!

Om jag ska beskriva hur den mår är det enklaste sättet följande: tänk dig att din fot har somnat och innan du ställer dig på den å det börjar göra så där “ont” och börjar stickas, så har det känts i min hand sen i torsdags. Jag är totalt bortdomnad i tummen ner mot armen, pekfingret domnar om jag rör handen mycket och de senaste två nätterna har jag vaknat av att jag har ONT! Med denna handled är det inte så lätt att träna! Visst jag har tjuvcyklat lite, men av detta gick det så illa så det tänker jag inte ens kommentera!

Å nu säger ni som mig, så här kan man ju inte ha det! Nej, det e helt sant! Därför ska jag försöka få en akuttid till min vårdcentral i morgon förmiddag, prata med en doktor och se hur jag kan gå vidare! Men mitt tips är att det blir, snarare förr än senare, en operation av handen! Kom ihåg var ni läste det först!

Födelsedagsmingel!

Igår var jag hemma hos allas våran VR Terese och hennes Glenn och minglade på hennes 27 års dag.Ni Det bjöds på buffé med grillat, tårta, kakor och annat godis. Väldans trevligt va det!

Usch, jag inser precis att jag är exakt 10 år äldre än Terese och vi pratade faktiskt lite om den stundande 30 års krisen under gårdagen. Ni som var med då, vet att jag började krisa vid 27 och höll på i tre hela år. Men å andra sidan så hade jag väldigt roligt under de åren, så Terese du har det faktiskt en ganska latjo tid framför dig!

Idag är det lördag och just nu tvättas det kläder för fullt nere i tvättstugan. Sen blir det en “snabbis” in till staden för att sen åka hem igen för lite fix och ikväll blir det sedan Party!

Men innan allt detta, kaffe! Skål skål!

Har fastnat framför dumburken!

Jag är fast, jag tar mig inte ur soffan! Anledningen är att Robin Söderling spelar tennis i Franska öppna och jag som inte gillar tennis är helt fast. Det är dessutom spännande!

Det är hanns fel att jag sitter här! Bilden kommer från Aftonbladet.se

Så nu hoppas jag att matchen går lika bra och “kvickt” som den gjort hittills eftersom jag verkligen inte har tid att sitta här!

Jag är befriad (men det gör ONT som fan!)

Jag är befriad, i alla fall tillfälligt, från mitt röda helvete! Min hand och arm är ute i det fria och det känns skönt Men tyvärr är det lite komplikationer involverat!

Förra gången jag tog bort ett gips på handen gjorde det ont som FAN när jag befriades från gipset och precis lika dant är det idag. Så fort jag började röra handen så högg det till och jag har just nu en helt bortdomnad tumme på höger handen!

Man kan tycka att detta är ganska konstigt, men egentligen är det inte det. Handen och handleden har ju haft stöd och hjälp under ett antal dagar och ska nu både röra sig (man använder ju handlederna tom när man går) och själv stabilisera sig. Vad som däremot inte är så bra är att det domnar.

Nu är det ju tur i oturen att det är halvdag på jobbet och att jag redan är hemma och kan lägga mig och vila en stund. Förhoppningsvis mår jag bättre om jag bara får ligga still och ta igen mig. Dock vet jag att det förra vändan tog ett dygn innan jag var mig själv igen, så jag kan fortfarande inte lova något.

Jag skall även tillbaka till farbror doktorn efter helgen och kontrollera domningarna i tummen. Är inte dom bättre på måndag finns risken att jag får ett nytt elände i ett par dagar. Men den dagen den sorgen!

Snart får jag tvätta håret!

Nu kan jag snart börja räkna timmarna till det är dags att slippa ur  mitt eget lilla röda fängelse och jag kan väll utan att överdriva, säga att jag längtar som en tok. Framförallt längtar jag till att få tvätta håret ordenligt! Under dessa snart 10 dagarna har jag bara sköljt håret under vatten, men något schampo har det alltså inte sätt på väldigt länge!

Mitt ytterst skitiga hår!

Jag har väll tur i oturen att jag har det håret jag har. På jobbet säger man att det faktiskt inte syns att det e skitigt, men jag kan väll utan underdrift säga att det känns.

För att undvika alla eventualiteter så tänker jag ta det säkra före det osäkra och ta med mig både handduk och schampo till sjukhuset i morgon. Säger dom att jag måste ha nytt gips i 10 dagar så tänker jag “kräva” eller i alla fall erhålla om att låna en dusch innan dom “packar” in mig igen!

Vad gör människor som inte tränar?

Jag har inte tränat på över en vecka nu, istället har jag har burit min högra hand i ett rött gips! Jag försöker hålla mitt huvud högt och har Ciz ord som ett mantra i huvudet “Du blir starkare när du vilar och du blir frisk”. Men det är svårt, för jag vill ju så gärna och framförallt vill min kropp röra på sig i veckorna!

Nu till min fråga, vad gör folk när man inte tränar och framförallt vad gjorde jag innan jag började träna? Visst jag skulle kunna gå på stan varje eftermiddag, men så mycket pengar äger jag inte. Jag skulle kunna träffa vänner, men dom jobbar, hämtar barn, tar hand om sin familj och tränar när klockan har slagit fem. Istället åker jag hem och somnar i soffan vid nio tiden, utmattad i huvudet men kroppen är pigg!

Är kroppen pigg men huvudet slut, sover man sedan ganska knackigt och är minst lika trött när jag vaknar!

Men nu ser jag slutet på detta stillasittande och det positiva som har kommit ut ur detta är att mitt  enorma sug efter träning, att lyfta tungt, att cykla snabbt och framförallt att springa fort. Jag vill svettas så att det skvätter ur pannan och jag vill känna mig totalt utpumpad i kroppen! Visst har jag kunnat ta promenader även under mina dagar med gips (jag går ju inte med händerna). Men det är som ni förstår inte promenader jag är ute efter.

Under min förra vända med gips försökte jag mig på lite spinning med ett ganska miserabelt resultat. Att inte kunna vrida armen och hålla i styret är en bisak, istället var det stora problemet att man blir löjligt svettig under gipset och där kan man sedan inte tvätta sig.

Så nu längtar jag tills på fredag då jag tar bort gipset, röntgar och kollar flödet av ledvätska i handleden. Jag lovar att lyssna på farbror doktorn, men jag lovar samtidigt att jag ska börja röra på mig snarast igen! Å som en liten liten bisak, lovar jag att tvätta håret på fredag, det är nämligen inte det lättaste att göra med en hand!

Självplågeri!

Ikväll har jag utstått och stålsatt mig inför ett enormt självplågeri. Receptet på detta är följande:

Ta en del gips kring höger arm, gärna rött!
Lägg där till en väska utan träningskläder
Addera ett besök på ditt närmsta gym
En halvtimmes väntan på din dyrt men väl förvärvade PT
Prata med ovan nämnda PT i 5 minuter för att sedan gå ifrån gymet utan att ha lyft ett finger

Klappat, klart och helt klart självplågeri!