Höst- och världspremiär

Jag har gjort det, jag har spriungit på ett löpband!

3*3/2
Visst, det kanske inte gick fort, det kanske inte va någon tid att prata om MEN jag har gjort det, och likt ett litet barn som inte lärt sig gå, har jag tagit mina första små och stapplande steg in i löparfamiljen!

Jag gjorde likt regelboken, jag började med att gå! Men gå är trist och om jag vet att jag ska göra något som jag vet kommer att vara tokigt jobbigt, vill jag gärna få det överstökat så fort som möjligt. Alltså blev inte min gång så väldans lång i början! Sen vred jag upp farten något, för er som e vana löpare går ni säkert i den farten men strunt samma och började jogga! Ja, ajg joggade faktiskt, inte lufsa inte gå fort utan just jogga! 3 minuter jogg, en minut gå emellan. Efter den tredje joggen gick jag 5 minuter för att göra allt en gång till! Sammanlagt joggade jag alltså 18 hela minuter och det mina vänner är ett rekord som för mig kan liknas med världsrekordet på 100 meter!

Att det kanske inte gick fort struntar jag i, att jag höll på att dö i slutet struntar jag oxå i, jag genomförde det och det är de bästa med alltihop!

Höstpremiär
När jag ändå va på gymet blev det även premiär för höstens styrketräning! Armar och axlar fick det bli och jag konstaterade grymt att jag under sommaren och skadan nog har tappat lite i styrka. Men jag är inte så ledsen för det, jag vet ju att jag ganska kvickt kan komma tillbaka till utgångsläget igen!

Summa sumarum va det tokigt skönt att kunna lyfta skrot igen. Visst handleden trilskas mer än lovligt, men med lite Ipren går nog det att fixa! Kortisonet har nog i alla fall börjat göra nytta och min uppsvälda gestalt kanske snart kan gå tillbaka till ett litet mer normalläge igen! Det är skönt att ha kommit igång och det är skönt att känna att jag börjar hitta tillbaka till vardagen igen!