Jag klarade det!

Jag har varit och tränat, jag har svettats på en spinningcykel och jag har samtidigt svurit åt att jag inte kan "luta" mig mot högerhanden. Men jag är lycklig som ett barn och kroppen svarade med ett glädjetjut när den fick träna. Visst, det gick inte lika lätt som innan sommaren och skadan, men samtidigt gick det långt ifrån så illa som jag befarade.

Idag va det Terese som körde passet som Pia brukar ha eftersom Pia är på semester! Det kändes väldigt tryggt att ha Terese på ledarcykeln både innan och under passet. Mentalt kändes det skönt att veta att jag hade någon jag känner och som känner mig där framme. Någon som jag kunde prata med innan och som vet om hur det är i handen. Sen att Terese pass va kanon med variation och inspiration gjorde ju inte saken sämre! Tack vännen för ett riktigt kul pass!