Det är synd om mig!

Ja det är det faktiskt, riktigt synd om mig om någon nu skulle ställa frågan!

Dålig sömn och nackspärr
Hela den här historien börjar nog med en kopp kaffe aldeles för sent på måndagskvällen hemma hos syster. Hon hade kommit hem från Norrland och bjöd över sin storasyster på kaffe och bildvisning innan hon på tisdag morgon åkte till Kroatien. Nilla drack kaffet och nu efteråt vet hon att detta inte var någon bra idé då kaffespöket va på besök under större delen av måndagsnatten. Sista gången jag tittade på klockan va hon 4 och där någonstans somnade jag nog i ren desperation.

Vid uppvaknandet på tisdagen var jag inte bara trött efter två timmars sömn utan hade även ont i nacken, jag tänkte i mitt stilla sinne att det beror nog bara på att jag har sovit som en ostbåge (de få timmar det nu blev) och det går över snart. Det gjorde det inte utan har bara blivit sämre. Idag är det så illa att jag har ont i princip hela tiden, att vrida på huvudet känns omöjligt och det strålar liksom upp i huvudet. BLÄ! Så nu har jag konsulterat en kollega som i sitt tidigare arbetsliv var Naprapat. Han har knådat och vridit lite i min nacke och skickat hem mig till en varm duch, vetekudde och alvedon för att jag skall kunna sträcka ut nacken och i skrivande stund skulle jag nog göra vad som helst för att det ska släppa!

Så man kan väll säga att träna inte har legat så högt på min lista av vad jag bör göra den här veckan. Igentligen så borde man kanske köra ett 30 minuters pass spinning för att bli varm och sen sträcka ut nackeländet, men som det är nu så kommer jag nog inte i skorna, för då måste jag böja ner huvudet och rätta till plösen, å det går ju inte. Så jag hoppas innerligt att det släpper tills i morgon efter kvällens aktiviteter, för jag har träningsabstinens!

SMS från andra sidan Atlanten har jag i alla fall fått. Från Puma! Hon är på återtåg till gamla svedala, så nu ser jag fram emot att få hem min träningspartner och tidiga morrnar i spinningsalen igen! Du är efterlängtad gumman ;)