Jag har TRÄNAT!

Så va premiären efter all sjukdom och pollenallergi (pollenastma) äntligen genomförd och var skall man göra premiär om inte på ett galet jobbigt Pia-pass?

AW
Lotta frågade häromdagen om vi inte kunde ha lite AW på onsdagen, det vill säga igår och jag var inte sen att säga ja! Detta fantastiska väder inbjuder verkligen till sena kvällar utomhus och att spendera dom tillsammans med vänner är ju helt perfekt!

Men innan vi äntrade kajen vid Gamla Stan var det alltså dags för premiärpasset i spinningsalen efter lång och trist “vila”. För Er som inte kommer ihåg var det först pollenallergin som utvecklade sig till “pollenastma” så fort jag ansträngde mig och nu senast en galen envis bihåleinflammation med stark hästkur antibiotika som följd. Men efter att ha konsulterat läkare under tisdagen och fått OK på att börja träna lite försiktigt, var det alltså äntligen tillåtet att få svettas igen!

Pia-spinning
Det var dock med ganska darriga ben jag letade mig in i spinningsalen på Hötorget. Skulle kroppen hålla, skulle flåset hålla, skulle musklerna vilja och har jag kvar mitt pannben för spinning? Ja, jag var faktiskt lite nervös! Men så mötte jag upp Lotta och några minuter senare kom Pia in i salen och så kände jag mig hemma! För vad är det värsta som kan hända? Att jag blir trött? Ja men det e ju meningen! Att jag inte orkar? Tja, då får jag väll ta det lite lugnt en stund! Värre än så är det ju faktiskt inte!

En annan sal, en annan gång men
redskapet var det samma! 

Passet var upplagt på 5 minuters intervaller med 1 minuts vila emellan, hela passet igenom! 5 minuter är lång tid och snorjobbigt! Redan i första intervallen sved det i låren så jag skrek och det blev inte bättre ju längre in i passet vi kom! Det blandades raksträckor och backar, snabb och snabbare cykling på tunga och tyngre växlar. Å jag njöt hela tiden! Svetten bokstavligt talat sprutade, mjölksyran lika så men det va underbart!

Sen skall jag i ärlighetens namn säga att jag inte riktigt orkade hela vägen och hela tiden. Jag fick hålla tillbaka i 3e intervallen efter en nys/snor attack och jag tryckte inte på för fullt alla 5 minuter i alla intervallerna. Men lyckan bestod igår inte av det, lyckan bestod i att få vara där, få känna att kroppen ville träna och att den fortfarande kommer ihåg hur man gör!

Efter träning skall man fylla på med vätska!