Del 7 - Favoritövning

Det finns så många övningar och så mycket att träna, så vilken skall man välja!

Milla och Lotta har pratat om utfall! En övning som är ypperlig och fångar både ben, rumpa, bål och balans i en och samma övning! Och visst är det även en favoritövning för mig!

Men min älsklingsövning jag gärna gör på gym:et är Axelflyes! Jag verkligen älskar axelflyes även fast jag är löjligt svag i just axlarna! Men jag kan verkligen inte låta bli att älska att hata dem!

Till skillnad från till exempel bröstflyes, hittar jag axelmuskeln som om den satt i handen på mig. Jag behöver inte lyfta tungt eller många gånger innan jag känner musklen arbeta och utvecklas! Så även om det svider och brinner som eld, njuter jag av “smärtan”, svär och kör vidare!

Att träna sitt hjärta för de hemlösa

I lördags gick årets mest behjärtansvärda event av stapeln. Eventet som anordnats av bloggaromtraning.se med Sara, Jessica och Åsa i spetsen!

Sara, med kameran redo!

Själv hade jag bara möjlighet att vara med på den första klassen, Morgonyoga med Louise Stapel! Det visade sig vara en mjuk och vacker yoga som väckte kroppen och musklerna till liv. En perfekt start på dagen!

Efter klassen fick jag dessutom hjälp med min eländiga hund! Jag får ju aldrig till hunden och kan för mitt liv inte förstå att man skall kunna “vila” i den. Men som tur va kunde Louise hjälpa mig, så nu ska jag öva och träna upp min vänstra sida lite bättre!

Louise i full färd att rätta till mina höfter

Efter mitt pass hängde jag runt en timme, tittade på när Soffan styrde sin cykelklass och Jamie satte igång den kampsportsinspirerade klassen. Sen va jag tvungen att smita vidare för andra åtaganden under lördagen!

Tack alla flickor och pojkar för en fantastisk förmiddag! Jag hoppas att resten av dagen blev minst lika bra och jag hoppas att vi/ni fick ihop många pengar till de hemlösa!

Del 5 och 6!

Favoritmuskel
Om jag fick ta en enda muskel och träna den och bara den i resten av mitt liv, skulle det utan omsvep bli skrattmuskeln (ja vet det är flera)! För vad vore livet utan att kunna skratta?

Men, om vi bortser från denna (dessa) muskler, blir den jag tränar i gym:et helst rygg! Jag älskar att träna ryggen! Jag är stark i ryggen och jag hittar musklerna på ett ganska så enkelt sett!

Mål med träningen
När jag började om i mitt träningsliv (se tidigare inlägg) så har mitt mål med träningen varit att just träna! Att motivera mig att gå och träna, att orka träna och att låta kroppen utvecklas för att vilja träna. Att sedan få en stark kropp som fungerar i vardagen, att orka gå upp för trappor eller knyta skorna utan att behöva sätta sig ner, har kommit som en bonus!

Så i början satte jag upp små mål att beta av. Som att orka spinna i 55 minuter istället för 30, som när jag började även de var oövervinnerligt.

Nu mer har jag faktiskt ett mål med en del av min träning. Jag har ju börjat springa! Så målet är just nu att springa 5 km utan att stanna. Det känns stort men inte övermäktigt!

Det måste vara roligt!

Och så slutligen, de största och viktigaste målet! Att ha roligt! Träning är roligt och måste få vara roligt! Varför skulle vi annars hålla på?!!

Del 4 – I min träningsväska

Om man öppnar min träningsväska hittar man oftast följande:

• Minst ett par skor beroende på vad som skall tränas
• Tränings-bh
• Strumpor
• Tights
• Tröja i funktionsmaterial
• Vattenflaska
• Lås
• Handduk
• Massa gammalt skräp som egentligen borde slängas och nån gammal penna och ett USB-minne!

Ja, typ så här alltså! Bilden är tagen igår på Ruffie.
På bilden ser ni även Ursula, Lotta och Ruth!
Man kan dock undra varför jag alltid ska se ut som en idiot ?Bilden är lånad av Anna!

Dock kan innehållet i väskan variera. Ska jag tillexempel träna yoga är det en helt annan utstyrsel som kläs på min kropp!

Dags för Ruffie!

Mina ben är som gelé idag! Dom gör inte ont men har inte ett uns kraft kvar i sig! Det har jag Ruffie training att tacka för!

Ruffie är en träningsform som är utvecklad av Musse Hasselvall och Usama Aziz, vilka också ledde passet igår! Båda killarna var fruktansvärt duktiga pedagoger och lärde ut/visade övningarna på ett enkelt och helt fantastiskt sätt! Bra jobbat killar!

Träningen igår var upplagd i 4 block med tre övningar i varje block. Du tränar med/mot din partner men i vissa övningar helt individuellt! Övningarna är en blandning av kamp, styrka och envishet och är förbaskat roligt!

Får du tillfälle att prova Ruffie, gör det! Du kommer inte att ångra dig jag lovar!

Kvällens event var ordnat av Soffan och väl där träffade jag en hel drös kända ansikten. Däribland Mela, Ruth (som förövrigt blev min partner in crime), Lotta, Ursula, Em och Sofy! Efter träningen begav några av oss vidare för att mata det monster som bildats i våra magar och skrek efter energi!

Tack för en fantastisk träningskväll och tack för en sjukt bra träning!

Del 3 - Ett fint idrottsminne

Det första jag kommer att tänka på är ingenting jag själv var delaktig i, förutom att jag satt i publiken. Men jag kan fortfarande komma ihåg sommarkvällen, den fantastiska stämningen och den bubblande grytan som Stockholms Stadion var.

Jag pratar om DN-galan i Stockholm, den 30 juni 1987 då Patrik Sjöberg tog världsrekordet på 2.42. Jag satt på plats med mina föräldrar och min syster, precis i höjdhoppskurvan och såg det live!

Ett annat idrottsminne jag har är när jag, mamma och syster var i Flottsbrobacken för att titta på Ingemar Stenmark när han åkte parallellslalom. Jag kommer inte ihåg mot vem han åkte, inte vilken tävlig det var och inte hur det gick. Däremot kommer jag ihåg att jag tyckte det gick fort och att det va häftigt att se den store Ingemar live!

För egen del då? Jo, visst minns jag matcher jag spelade i hanbollen, när vi vann turneringar och yrade av glädje. Eller när vi var på “träningsläger” i forna Jugoslavien och skulle spela träningsmatcher mot ett inhemskt lag på en asfaltsplan.

Eller kanske den gången jag insåg att jag klarade av att köra 2 spinningpass på rad utan att behöva hämtas av ambulanspersonal, eller första gången jag Ciz och Linda provade på Pump på gym:et nYoy. Efter passet rasar Linda ner för trappan vid Hötorget och fick hasa på baken ner för trappan, då benen inte bar henne. Själv fick jag tacka nej till en kväll på stan dagen efter, då jag faktiskt inte kunde röra mig!

Det finns många minnen som får mig att le, många minnen som får leendet att smyga sig in i ansiktet och många minnen att skratta åt idag. Men jag hoppas att jag skall skaffa mig fler fina och roliga minnen under året(en) som kommer!

Det blir inte alltid som man planerat!

…ibland blir det bättre!

Som alltid på måndagar var det tänkt att köra spinning med Lotta och Ursula, men då kom jobbet i mellan! Jag har det bra och tur då detta väldigt sällan händer mig, att jobbet kommer i vägen, då jag oftast kan jobba hemma på kvällarna eller fixa det tidigt nästa dag. Men i måndags behövde jag vara på plats och agera “extra resurs” på en eftermiddagsaktivitet som slutade 17:30. Som tack för hjälpen fick jag middag på restaurang (som jag själv hade ordnat dock)!

I går, tisdag, skulle jag precis slänga träningsväskan på ryggen och gå från jobbet då telefonen ringde och i luren fanns syster som frågade om jag ville ha middag! Absolut svarade jag, ställde tillbaka väskan på golvet och åkte till syster och favorit Leonard istället! Ingen träning i världen kan få mig att avstå från bebisgos med den moster Ia:s favorit! Så det så!

Då e det tur att man har Ruffel training inplanerat i morgon, att fredagen finns att tillgå och att jag skall lägga både tid, glädje och samtidigt skänka pengar till de hemlösa på lördag! Så inget ont som inte har något gott med sig!