2010 – så va det!

Så som många andra är det så dags för mig att summera mitt 2010 och med ett ord summerar jag det händelselöst! För min egen personliga del har det nämligen inte hänt så mycket, eller har det de?

Jag jobbar kvar på samma gamla jobb, bor kvar i samma gamla lägenhet och äter fortfarande min frukosten ensam. Där har det alltså inte skett ett endaste dugg. Men…

Jag åkte äntligen till New York och firade min födelsedag tillsammans med Sara och Kent (jaja någon dag innan) på ett hustak med skyskraporna som utsikt.

 
Jag har både blivit “plast faster” och moster till världens två underverk under året och således har både syster och Milla blivit gravida och fött dessa små sötnosar under året.

Stolt moster med ett litet underverk!

Jag har under hösten förlorat ca 15 kilo av mig själv och känner mig lättare, snyggare och mer bekväm med mig själv än på länge! Det är enkelt att knyta skorna, gå på stan och lufsa på löpbandet nu för tiden och farbror doktorn är mer än nöjd med resultaten på alla prover, som innan såg allt än bra ut! Jag har således gjort en stor investering i mig själv!

När det gäller träningen har det gått både upp och ner. Jag har slitit hårt, inte tränat alls. Fått “skador” i ryggen i och med min disk nere i ländryggen som bråkar med mig och gör att jag inte kan utföra allt det jag vill.

Jag har träffat nya spännande människor under året. Jag har lärt känna nya vänner och bekanta och jag har många gånger skrattat och lett ikapp med solen. Jag har även umgåtts med mina “gamla” vänner och försökt ta till vara på mina nära och kära så gott jag förmår!

Så, det har nog hänt en hel del 2010 trots allt, men jag planerar ännu mer för 2011, året som skall bli mitt bästa hittills!

En gång e ingen gång, två gånger är….

Man blir bra på det man tränar heter det! Just nu jobbar jag på att bli bra på att springa! Ja jag vet, helt galet. Men jag har fått för mig att jag i alla fall skall orka springa en mil på ett löpband innan våren är här och då gäller det att ligga i!

Idag, precis som i fredags, va det 30 minuter rörelse på bandet som var planerat. Jag ska väll helt villigt säga att det går allt annat än fort och om vi skulle prata hastighet skulle samtliga som läser detta bli allt annat än imponerade. Men som jag skrev förra gången, så måste jag börja någonstans och eftersom jag undvikit allt som har med löpning att göra, alltid, så får man helt enkelt va nöjd med det lilla!

Jag gick de första 10 minuterna med lite lutning på bandet och när dessa passerat (förvånansvärt fort) försvann lutningen men farten ökade och jag joggade. 2 minuter, gå 1 gånger fyra, sedan gick jag 5 minuter och rundade av med 2 minuter jogg och gick slutligen de 3 sista innan de 30 minuterna hade passerat!

Jag måste säga att jag är mäkta stolt över mig själv. Jag klarade faktiskt av det och dog inte av tristess. Det kändes om möjligt lite lättare än i fredags och jag ökade farten något!

Jag avslutade allting med rehabträning för ryggen (jag måste verkligen gå till den där kotknackaren snart) och en PoWorkout innan jag tackade för mig och gick hem!

AW på gymet

Så va det fredag och jag avslutade veckan på ett ganska vanligt sätt, nämligen på gymet. Men det som skiljde sig mot de vanliga var att jag varken besökte spinning- eller aerobicssalen, utan istället hängde jag framför simVM på ett löpband!

Tortyrredskap?

Japp, ni läste rätt! Löpband var planerat och löpband var precis vad det blev! 30 minuter gång/lunk-jogg och jag insåg under dessa minuter att det är bra mycket lättare att “jogga” (läs lufsa) när man väger runt 66 än när man väger 80+!

Efter de 30 minuterna avslutade jag träningen med att träna magen och bröstet med PoWorkout samt en grundlig stretch för min bakdel!

Nu återstår det att se hur rumpan och den högra skinkan reagerar i morgon. Just nu känns det inte direkt lovande, men jag hoppas att det släpper tills i morgon.

Det kom ett bud!

Tack tack snälla PoWorkout och Philips för de finfina hörlurarna som kom med bud till jobbet idag! Jag bugar och bockar, sitter och niger!

Uppföljning från gårdagen!

Om det nu är någon som undrar hur det gick igår på invägningen, kan jag meddela följande:

Under 2 veckor har jag gått NER 0,3 hg. Men med tanke på att jag trodde jag hade gått UPP i vikt så va detta helt OK.

Om man sedan tittade lite extra på remsan och jämförde med förra gången, kunde jag konstatera att motståndet i kroppen (Ohm-teknet) som vanligen brukar ligga på 480, igår låg på 510! Alltså, mycket vatten i kroppen vilket jag ju redan visste! Så det är verkligen inget att bli frustrerad över!

Något som ÄR positivt är att mitt löjligt låga blodtryck börjar bli bättre (det är långt ifrån bra, men det är bättre) och att midjemåttet nu mer mäter 77 cm!

Vi pratade även om kosthållning, funderingar kring träning och lite annat smått och gott! Jag skall från och med nästa vecka börja äta ännu mer vanlig mat och de dagar jag går iväg och tränar skall jag även lägga till kolhydrater! Underbart om ni frågar mig!

Nackdelen är ju att det eländiga och väldigt envisa sista kilot kommer att ta ännu mer tid att bli av med, men å andra sidan kommer jag kunna träna ordentligt och med gott samvete fylla på både depåer och i sin tur orken!

Jag uttalade även ett mål med min träning under mötet. Ett mål jag faktiskt inte har uttalat innan. Det ska få gro en stund till i hjärnan och jag ska ta och prata lite pepp med en viss annan bloggare innan jag går ut med det här. Men kanske om allt vill sig väl, har jag ett gigantiskt (ja i alla fall för mig) berg att klättra upp för under våren!

Så nu smider jag planer inför vårens träning, smider planer inför rehabiliteringen för min rygg och försöker få kontakt med bloggaren som satt griller i huvudet på mig!

Dagen D!

Idag är dagen D, eller i alla fall dagen då jag ska på uppföljning på Itrim och jag skall få se resultatet på mitt slit men framförallt ska jag äntligen få prata om den skräckblandade förtjusning  jag känner för att börja äta igen!

Missförstå mig nu rätt är ni snälla! Jag är inte rädd för att äta om ni tror det, det känns bara väldigt ovant att faktiskt äta alla 4 mål mat som just mat och inte måltidsersättning. Vad ska jag äta? Hur ska jag äta och framförallt hur mycket ska jag äta? Många frågor som jag hoppas få ett svar på idag!

Dagen till är iklädd leopard *s*

Tyvärr är det så att jag är i lite o-synk med vägning och menscykeln. Självklart är jag idag uppsvullen som en ballong då jag ska ha mens i morgon, så om vågen överhuvudtaget har flyttat sig idag, så är det uppåt! Lägg där till att jag faktiskt har stoppat i mig kolhydrater och inte “hunnit” träna som jag ska och ni inser nog själva resultatet.

På tal om kolhydrater. Som jag skrev igår kväll så tränade jag ju för första gången på väldigt många veckor med kolhydrater i kroppen! OJ vilken skillnad det blev! Istället för att få mjölksyra i benen redan från början kände jag mig odödlig och stark! Jag hade ork och klipp i benen som förr! Magiskt! Dom där glykogendepåerna gör nog sitt till trots allt!

Ett besök på Medis!

Mellan hysteriska arbetsdagar, bebismys och julklapps jagande hann jag idag äntligen i tid till gymet! Visst jag skulle säkert hinna dit alla dagar, men efter i snitt 12 timmars dagar på jobbet är jag inte människa att gå och träna på fortfarande, ganska lågt intag av mat!

Men idag lämpade det sig så pass att jag avslutade jobbet på söder redan strax efter fyra och då fanns det ju precis alla möjligheter att hinna iväg!

Jag valde SATS Medborgarplatsen och ett 45 minuter blått spinningpass! Å jag måste verkligen säga, vilken jä*la skillnad det blir att spinna med några få kolhydrater i kroppen! Jag va ta mig sjutton odödlig och benen pinnade på som de aldrig gjort något annat! Sen att passet i sig inte va någon höjdare har jag redan glömt!

Efter genomfört pass och avslutande PoWorkout (som inte publicerades på FB tyvärr) letade jag upp världens coolaste Em som befann sig i gym:et och mosade axlar! Jag kan meddela att hon såg stark ut, grymt stark!