Det bloggas väldigt lite här, samt uppföljning på den *piiip* handleden!

Det har varit LÖJLIGT lite bloggande i den här bloggen på senare tid, men detta mina vänner beror på att det har hänt löjligt lite i träningsvärlden på den här fronten. Anledningen är självklart den *säger väldigt fula ord* handen!

Om jag ska beskriva hur den mår är det enklaste sättet följande: tänk dig att din fot har somnat och innan du ställer dig på den å det börjar göra så där “ont” och börjar stickas, så har det känts i min hand sen i torsdags. Jag är totalt bortdomnad i tummen ner mot armen, pekfingret domnar om jag rör handen mycket och de senaste två nätterna har jag vaknat av att jag har ONT! Med denna handled är det inte så lätt att träna! Visst jag har tjuvcyklat lite, men av detta gick det så illa så det tänker jag inte ens kommentera!

Å nu säger ni som mig, så här kan man ju inte ha det! Nej, det e helt sant! Därför ska jag försöka få en akuttid till min vårdcentral i morgon förmiddag, prata med en doktor och se hur jag kan gå vidare! Men mitt tips är att det blir, snarare förr än senare, en operation av handen! Kom ihåg var ni läste det först!

Födelsedagsmingel!

Igår var jag hemma hos allas våran VR Terese och hennes Glenn och minglade på hennes 27 års dag.Ni Det bjöds på buffé med grillat, tårta, kakor och annat godis. Väldans trevligt va det!

Usch, jag inser precis att jag är exakt 10 år äldre än Terese och vi pratade faktiskt lite om den stundande 30 års krisen under gårdagen. Ni som var med då, vet att jag började krisa vid 27 och höll på i tre hela år. Men å andra sidan så hade jag väldigt roligt under de åren, så Terese du har det faktiskt en ganska latjo tid framför dig!

Idag är det lördag och just nu tvättas det kläder för fullt nere i tvättstugan. Sen blir det en “snabbis” in till staden för att sen åka hem igen för lite fix och ikväll blir det sedan Party!

Men innan allt detta, kaffe! Skål skål!

Har fastnat framför dumburken!

Jag är fast, jag tar mig inte ur soffan! Anledningen är att Robin Söderling spelar tennis i Franska öppna och jag som inte gillar tennis är helt fast. Det är dessutom spännande!

Det är hanns fel att jag sitter här! Bilden kommer från Aftonbladet.se

Så nu hoppas jag att matchen går lika bra och “kvickt” som den gjort hittills eftersom jag verkligen inte har tid att sitta här!

Jag är befriad (men det gör ONT som fan!)

Jag är befriad, i alla fall tillfälligt, från mitt röda helvete! Min hand och arm är ute i det fria och det känns skönt Men tyvärr är det lite komplikationer involverat!

Förra gången jag tog bort ett gips på handen gjorde det ont som FAN när jag befriades från gipset och precis lika dant är det idag. Så fort jag började röra handen så högg det till och jag har just nu en helt bortdomnad tumme på höger handen!

Man kan tycka att detta är ganska konstigt, men egentligen är det inte det. Handen och handleden har ju haft stöd och hjälp under ett antal dagar och ska nu både röra sig (man använder ju handlederna tom när man går) och själv stabilisera sig. Vad som däremot inte är så bra är att det domnar.

Nu är det ju tur i oturen att det är halvdag på jobbet och att jag redan är hemma och kan lägga mig och vila en stund. Förhoppningsvis mår jag bättre om jag bara får ligga still och ta igen mig. Dock vet jag att det förra vändan tog ett dygn innan jag var mig själv igen, så jag kan fortfarande inte lova något.

Jag skall även tillbaka till farbror doktorn efter helgen och kontrollera domningarna i tummen. Är inte dom bättre på måndag finns risken att jag får ett nytt elände i ett par dagar. Men den dagen den sorgen!

Snart får jag tvätta håret!

Nu kan jag snart börja räkna timmarna till det är dags att slippa ur  mitt eget lilla röda fängelse och jag kan väll utan att överdriva, säga att jag längtar som en tok. Framförallt längtar jag till att få tvätta håret ordenligt! Under dessa snart 10 dagarna har jag bara sköljt håret under vatten, men något schampo har det alltså inte sätt på väldigt länge!

Mitt ytterst skitiga hår!

Jag har väll tur i oturen att jag har det håret jag har. På jobbet säger man att det faktiskt inte syns att det e skitigt, men jag kan väll utan underdrift säga att det känns.

För att undvika alla eventualiteter så tänker jag ta det säkra före det osäkra och ta med mig både handduk och schampo till sjukhuset i morgon. Säger dom att jag måste ha nytt gips i 10 dagar så tänker jag “kräva” eller i alla fall erhålla om att låna en dusch innan dom “packar” in mig igen!

Vad gör människor som inte tränar?

Jag har inte tränat på över en vecka nu, istället har jag har burit min högra hand i ett rött gips! Jag försöker hålla mitt huvud högt och har Ciz ord som ett mantra i huvudet “Du blir starkare när du vilar och du blir frisk”. Men det är svårt, för jag vill ju så gärna och framförallt vill min kropp röra på sig i veckorna!

Nu till min fråga, vad gör folk när man inte tränar och framförallt vad gjorde jag innan jag började träna? Visst jag skulle kunna gå på stan varje eftermiddag, men så mycket pengar äger jag inte. Jag skulle kunna träffa vänner, men dom jobbar, hämtar barn, tar hand om sin familj och tränar när klockan har slagit fem. Istället åker jag hem och somnar i soffan vid nio tiden, utmattad i huvudet men kroppen är pigg!

Är kroppen pigg men huvudet slut, sover man sedan ganska knackigt och är minst lika trött när jag vaknar!

Men nu ser jag slutet på detta stillasittande och det positiva som har kommit ut ur detta är att mitt  enorma sug efter träning, att lyfta tungt, att cykla snabbt och framförallt att springa fort. Jag vill svettas så att det skvätter ur pannan och jag vill känna mig totalt utpumpad i kroppen! Visst har jag kunnat ta promenader även under mina dagar med gips (jag går ju inte med händerna). Men det är som ni förstår inte promenader jag är ute efter.

Under min förra vända med gips försökte jag mig på lite spinning med ett ganska miserabelt resultat. Att inte kunna vrida armen och hålla i styret är en bisak, istället var det stora problemet att man blir löjligt svettig under gipset och där kan man sedan inte tvätta sig.

Så nu längtar jag tills på fredag då jag tar bort gipset, röntgar och kollar flödet av ledvätska i handleden. Jag lovar att lyssna på farbror doktorn, men jag lovar samtidigt att jag ska börja röra på mig snarast igen! Å som en liten liten bisak, lovar jag att tvätta håret på fredag, det är nämligen inte det lättaste att göra med en hand!

Självplågeri!

Ikväll har jag utstått och stålsatt mig inför ett enormt självplågeri. Receptet på detta är följande:

Ta en del gips kring höger arm, gärna rött!
Lägg där till en väska utan träningskläder
Addera ett besök på ditt närmsta gym
En halvtimmes väntan på din dyrt men väl förvärvade PT
Prata med ovan nämnda PT i 5 minuter för att sedan gå ifrån gymet utan att ha lyft ett finger

Klappat, klart och helt klart självplågeri!