Morgonträning med puls…

Det finns bra och dåliga sätt att starta en tisdag och en av de bättre saker man kan göra är att starta den med Terese på SATS Zenit. Tyvärr har SATS bestämt att detta pass ska ta sommarsemester i 5 veckor vilket gör mig mer en gramse då SL även har beslutat att dra in bussen som tar mig till träningar som börjar 06:30!

Spinning
Jane har i ett inlägg konstaterat att det här med flås är en färskvara och idag är jag den första människan att skriva under på den kommunikén. Attans vad jag fick slita ont under morgonens pass! Jag fick nästan flashback till de gånger jag var nybörjare på spinningcykeln, när varje ökning av motståndet gav mig blodsmak i munnen och benen gav upp redan under uppvärmningen. Nu va det inte riktigt så illa, men inte långt ifrån!

Idag hade Terese med sig, för mig, ny musik och nytt upplägg vilket var, med det innan sagt i minnet, riktigt tungt. Under sista backen på 10 minuter trodde jag verkligen att min sista stund var kommen och de sista minuterna var oändligt långa.

Men trots mina sega ben och tunga andning höll jag ut, slet och efteråt var jag riktigt nöjd och belåten över hur svetten bokstavligen rann nerför näsan. På bussen till jobbet kom eftersvettningarna som ett brev på posten och väl på jobbet hade jag en fin röd färg i ansiktet!

Frukost
En av de bästa sakerna, förutom själva träningen förståss, är att man kan unna sig en god macka till frukost efter träning. Idag inhandlade jag den på det nyöppnade fiket som ligger precis där min buss från Centralen stannar. Om den var god? Självklart! Och ja, jag var värd den!

Nu väntar jag spänt på att läkaren som jag träffade igår skall ringa och berätta om några av de proverna som dom tog igår. På ett sätt vill jag att dom hittar något eftersom jag då får en förklaring, men på samma sätt vill jag ju självklart att dom inte hittar någonting!

Livet är bra roligt, eller inte!

Sitter hemma och surar, tidigare än vanligt men med en dunkande huvudvärk som vägrar att släppa taget. Anledningen är ett besök på vårdcentralen under eftermiddagen pga det som hämmar mig just nu, dvs handen. Jag tjatade till mig ett möte med just denna läkare efter att ha legat sömnlös under natten och konstaterade i morse att det varken kommer gå över av sig själv och att jag verkligen måste göra något drastiskt nu.

Läkaren va en snäll och förstående tjej som klämde, kände, vred och vinklade min hand. Konstaterade det jag redan visste dvs att jag inte har någon styrka i handen och rynkade pannan när jag ojjade mig över att det nu strålar AJ ända upp i axeln.

Jag blev ivägskickad till provtagning där 9 rör blod skulle tappas av mig och därav min huvudvärk. Men nu har jag i alla fall min remis till en handkirurg där jag hoppas få adekvat hjälp. 

Så nu är det bara vänta som gäller, vänta på att remissen ska få en mottagare samt att svaren på alla prover ska komma tillbaka. Fram till dess ska jag knapra vattendrivande tabletter och hoppas på det bästa! Å jag ska försöka träna på så mycket jag kan fast inte med hantlar då förståss, för dom kan jag inte lyfta med högerhanden.

Livet e bra roligt…. eller inte!

Lunch på Vapiano

Midsommarhelgen har nu avslutats med en lunch på Vapiano tillsammans med vännerna! AK och M från Göteborg, Hanna och Andreas som jag firade midsommar hos samt jag själv och min goda vän A. Det pratades och skvallrades ikapp om det som hänt, det som ska hända och det som absolut inte har hänt, jag åt en väldigt god pizza och det sörplades lite vin. Till efterätt fick jag mig en chokladkaka som var en ljuvlig men tung skapelse och mättnadskänslan efteråt blev enorm!

Nu avslutar jag helgen med tid i tvättstugan samt med dammsugaren i högsta hugg och till detta elände lyssnar/tittar jag på friidrott på TVn! Å sammanfattningsvis kan man säga att jag kunde faktiskt ha det sämre!

God och glad midsommar!

I kylen ligger en påse som luktar fotsvett om man öppnar den (därav just påsen). Detta är mitt bidrag till årets midsommarfirande då det stod “mer eller mindre roliga ostar” på min lott.

Igår efter jobbet var jag alltså och botaniserade bland diskarna med ostar och kom hem efter att ha åkt buss och fått konstiga blickar av mina medpassagerare.  Att jag ser fram emot att få provsmaka behöver jag väll inte säga, ostoman som jag är, men jag ser även fram emot lunchens silltårta, goda vänner, grillen i kväll och Små grodorna!

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig midsommar! Ta hand om varandra där ute! Stora bamskeramar från mig!

Spinning när det är som värst!

För att undvika elaka skratt och pikar under morgondagen var jag idag tvungen att göra något åt min trä träningsvärk i benen. Att gå som man har skitit på sig kan vara OK på jobbet, eftersom dom e så vana att se mig så, men att komma på midsommar kalas i detta tillstånd passar sig inte. Alltså var jag tvungen att göra något åt saken. Att jag sedan var tvungen att åka upp till Apoteket och köpa “laktos medicin” gjorde det faktiskt bara lättare!

Spinning 55 minuter
Att säga att dagens spinningklass var njutning är att ljuga och eftersom jag har lärt sen barnsben att det är fult att ljuga så håller jag mig till sanningen. Dagens pass var en pina från första till sista tramptaget, det sved i musklerna från första till sista sekund och att ställa sig upp och cykla var till en början rent ut sagt vidrigt och övergick sedan till smärtsamt.

Men allt det där visste jag redan när jag åkte till gymet och det var ingen nyhet eller något chockbesked. Istället var det en nödvändighet att jobba sig igenom. Allt för att få tillbaka rörligheten i musklerna från midjan och neråt.

Som ni förstår fick jag slita väldigt ont rent muskulärt men konditionsmässigt hade passet mycket att önska. Jag hade ingen pulsklocka på mig så jag kan inte säga exakt var jag låg, men jag skulle bli mäkta förvånad om jag kom över 80% någon gång. Istället slet jag på med skrikande muskler genom backar och berg, över raksträckor och i intervaller avslutade passet med en lång nedvarvning och skötte stretchandet på egen hand.

Som belöning på denna möda hoppas jag kroppen bjuder mig på en rörligare underkropp i morgon!

Budgetgudar vs Spinning

Jag är den första som är villig att erkänna dagens sanning, jag är den första som erkänner mig besegrad. Idag har jag viss svårighet att gå och sätta mig ner men värst, liksom förra mördarpasset för benen, är trots allt vaderna! Man e inte snygg när man går om man har träningsvärk i vaderna och jag linkar fram som om jag gjort i brallan!

Men jag bjuder på det eftersom jag njuter av varje sekund. Om budget gudarna är med mig så kommer jag att hinna med ett kort spinningpass under kvällen för att mjuka upp benen (samt att jag kan sitta lite dumt på ett 30 minuters pass eftersom handen inte vill vara på styret). Be för mig och mina budgetgudar är ni snälla, mina ben behöver det!

Kors i taket, Pernilla har tränat!

Idag har jag träffat Erick, jag har pratat skada men framförallt jag har tränat ben! Det kändes som det var en evighet sedan och det var det med tanke på hur mycket jag fick slita under träningen!

PT träning
Det började dock inte så bra då SL inte ville vara med mig och framförallt inte fattar att man inte kan sätta in sommartidtabell innan sommaren och framförallt semestrarna har börjat eftersom det då blir kaos på bussar och tunnelbanor. Istället för att vara på gymet, som jag brukar vid PT träning, minst 20 minuter innan kom jag idag inspringande 5 minuter sen. Stressad och irriterad. Efter att ha bytt om och rusat ut till Erick började vi träninginen!

Det första han gjorde var att “stressa” min handled och just nu greppet/tummen för att se vad den tålde. Det visade sig att den inte tålde speciellt mycket och ett ganska enkelt beslut fattades, det blir ben idag. Inget annat skulle fungera och det var bara att bita i det äpplet som erbjöds och sätta igång!

Benpress, liggande med benen högt, 40 kg plus vikten på stängen, 10 repetitioner, 10 sekunder i nedre (det jobbiga) läget, 9 rep, 9 sekunder i nedre läget och så vidare ner till noll! Då var jag tillbaka, då var jag på gymet och då började svetten spruta.

Sen vanliga benböj, brett isär med fötterna 20 kg på axlarna 2*20! och efter det väntade som ni förstå utfall! Denna gång två utfall (höger vänster) följt av ett upphopp och så utfall igen runt hela gymet! Jag kan tala om att man svär ganska högt nånstans halvvägs och i slutet slutar man helt enkelt att tänka!

Nu gick vi bort till benmaskinerna och körde både benspark och den andra för baksidan, där det som alltid är 10 “hela” repetitioner följt av 10 halva nere och 10 halva uppe å som avslutning 10 hela igen. Allt utan vila emellan och allt två gånger i båda maskinerna. Å sedan avslutade vi allting med vader vars övning kommer att göra att jag inte kommer kunna ta mig framåt under morgondagen!

Slutsats
Jag har saknat Erick och det visade sig att han har saknat att skrika på mig (han tog nämligen igen det idag). Jag har tappat ganska mycket men nån stans under vägen väcktes musklerna till liv igen och jag kände mig ganska bra några sekunder.

Jag hatar att jag inte kan träna fullt ut och jag hatar att jag har ont. Jag är och blir frustrerad men jag vet att med tålamod kommer det bli bra igen! Om det är så att det enda som hjälper är den förhatliga operationen är det den jag får ta och genomlida, ta nya krafter och börja om igen. För är det något jag är säker på så är det att jag ska tillbaka, jag ska bli stark och jag ska leta och finna endorfinkickarna som jag saknar så! Ett steg i taget, en timme i taget. Men tillbaka det ska jag!

Nu har jag och Erick återigen en paus, inte för att han ska vara ledig utan för att jag ska invänta operationsdomen. När vi har svaret och när jag kan börja träna fullt ut igen, då lovar han att vara där igen och min tid klockan 17 på tisdagar blir återigen min! Fram till dess får jag köra på med det jag kan, men jag behöver väll inte säga att jag redan längtar till nästa PT timme *s*