Jag har TRÄNAT!

Så va premiären efter all sjukdom och pollenallergi (pollenastma) äntligen genomförd och var skall man göra premiär om inte på ett galet jobbigt Pia-pass?

AW
Lotta frågade häromdagen om vi inte kunde ha lite AW på onsdagen, det vill säga igår och jag var inte sen att säga ja! Detta fantastiska väder inbjuder verkligen till sena kvällar utomhus och att spendera dom tillsammans med vänner är ju helt perfekt!

Men innan vi äntrade kajen vid Gamla Stan var det alltså dags för premiärpasset i spinningsalen efter lång och trist “vila”. För Er som inte kommer ihåg var det först pollenallergin som utvecklade sig till “pollenastma” så fort jag ansträngde mig och nu senast en galen envis bihåleinflammation med stark hästkur antibiotika som följd. Men efter att ha konsulterat läkare under tisdagen och fått OK på att börja träna lite försiktigt, var det alltså äntligen tillåtet att få svettas igen!

Pia-spinning
Det var dock med ganska darriga ben jag letade mig in i spinningsalen på Hötorget. Skulle kroppen hålla, skulle flåset hålla, skulle musklerna vilja och har jag kvar mitt pannben för spinning? Ja, jag var faktiskt lite nervös! Men så mötte jag upp Lotta och några minuter senare kom Pia in i salen och så kände jag mig hemma! För vad är det värsta som kan hända? Att jag blir trött? Ja men det e ju meningen! Att jag inte orkar? Tja, då får jag väll ta det lite lugnt en stund! Värre än så är det ju faktiskt inte!

En annan sal, en annan gång men
redskapet var det samma! 

Passet var upplagt på 5 minuters intervaller med 1 minuts vila emellan, hela passet igenom! 5 minuter är lång tid och snorjobbigt! Redan i första intervallen sved det i låren så jag skrek och det blev inte bättre ju längre in i passet vi kom! Det blandades raksträckor och backar, snabb och snabbare cykling på tunga och tyngre växlar. Å jag njöt hela tiden! Svetten bokstavligt talat sprutade, mjölksyran lika så men det va underbart!

Sen skall jag i ärlighetens namn säga att jag inte riktigt orkade hela vägen och hela tiden. Jag fick hålla tillbaka i 3e intervallen efter en nys/snor attack och jag tryckte inte på för fullt alla 5 minuter i alla intervallerna. Men lyckan bestod igår inte av det, lyckan bestod i att få vara där, få känna att kroppen ville träna och att den fortfarande kommer ihåg hur man gör!

Efter träning skall man fylla på med vätska!

5 dagar till…

Jag var hos tant doktorn imorse eftersom hon ville träffa mig igen när jag ätit upp min antibiotika och spolat bihålorna, allt för att vara säker på att de elaka bacillerna var försvunna. Nu va det tyvärr inte så, bacillerna är kvar! Detta leder till att jag måste fortsätta äta antibiotika och fortsätta låta bli att träna!

Jag är SÅ less, så urbota less och irriterad. Men men, det e väll bara att hålla ut och se framåt, detta tar ju förr eller senare slut trots allt! Men nog e det trist trots allt!

På väg mot myggen

Ibland måste man få vara lite spontan. Visst kan det vara bra att planera saker i sitt liv, men emellanåt måste jag få göra saker som inte alls ingår i planen och inte alls va meningen.

Ikväll skall jag vara spontan! Jag bestämde mig sent igår kväll, efter en inbjudan från kusin Linda, åka upp till Norrland och Bjurholm. Jag har inte varit där på säkert 20 år så det är verkligen på tiden!

Så nu ska jag besöka mormors gamla grusvägar, rondellen med korvkiosken och hälsa på mina kusiner som det va alldeles för länge sen jag såg! Latjo, spontant och lite tokigt, men är det sommar så är det!

7 dagar kvar!

Midsommarhelgen har kommit och gått och jag har umgåtts med kära vänner, firat farmors födelsedag, sjungit snapsvisor och spelat kubb! Lägg därtill att jag grävt ett hål och planterat potatis, så har ni nästan hela min midsommarhelg!

Men nu är det vardag igen och jag är åter på jobbet. För mig är det hela 5 veckor kvar till semestern så än så länge är det inga “post semester” känslor i kroppen.

Dock är kroppen fortfarande inte helt återställd efter sjukdomen. Jag har minst 7 dagar kvar på min penicillinkur och får/bör under dessa dagar inte träna alls. Istället får jag nöja mig med att titta på slutet av Fotbolls VM och dregla över alla Er andra som tränar så det sjunger om det.

Glad midsommar önskar jag alla fina underbara vänner!

Till lillasyster säger jag Grattis på födelsedagen

Bihåleinflammation, vad ska det va bra för?

OK, det smakar var i munnen på mig (eller jag tror att det smakar var, har inte smakat på det innan), snoret är grönt och luktar illa och det gör ont under ögat. Det va alltså läge att konstatera att den här förkylningen inte skulle gå bort med Alvedon och nässpray.

Jag fixade en tid på Närakuten och väl inne hos “tant doktorn” luktade hon lite på mig, nickade medhållande och efter mindre än 5 minuter hade jag en hel arsenal av recept iväg skickat till Apoteket.

En hästkur antibiotika, nån knasig nässpray på recept, värktabletter, avsvällande tabletter och ytterligare nått piller fick jag så småningom med mig hem. Lägg därtill en stor påse Vicks Blå för att motverka den vidriga smaken i munnen så har ni hela min motståndsarsenal mot bihåleinflammationen jag just nu går omkring med!

Så nu lär det nog inte bli tal om någon träning de närmaste dagarna i alla fall. Snacka om att jag kommer att vara taggad när det här så småningom är över!

Snor, snor, snor!

Det övergår mitt förstånd hur mycket snor en näsa kan producera! Tar det liksom aldrig slut? Jag gör av med hejdlöst mycket näsdukar, under näsan har det nu bildats skölpadshud och det här med att andas genom näsan fungerar ganska dåligt! Å då har jag hållit på så här i snart en vecka! Snälla nån, ge mig nåd!

Dock tänkte jag igår att jag skulle packa träningsväskan idag i alla fall, men gjorde aldrig det. Så här i efterhand var nog det mer tur än otur då snorandet verkar ha tagit ny fart. Så det blir återigen en dag av noll träning! Frustrerande men väldigt vuxet, eller hur! (mummel)

Så jag återkommer när snoret har lagt sig och pappersnäsdukarna byts ut mot spinningskor och träningskläder! Till dess, lev väl och ta hand om varandra (och framförallt ducka för elaka snorbaciller)!