20 okt. 2008

forts. 20/10 - Spinning med Power Pia

Om jag säger att dagens cykelpass var jobbigt, fantastiskt, förjävligt och aldeles underbart ljuger jag inte det minsta! Om jag säger att dagens pass fick mina ben att knappt vilja gå till tunnelbanan efteråt ljuger jag inte heller! Om jag säger att detta va något i hästväg så tar jag inte alls i, jag talar bara sanning! Dagens pass var allt det där och lite till och jag fick återigen återse spinningens nirvana och känna lyckan av att edorfiner och adrenalin spruta runt i kroppen. Idag har jag cyklat ett pass som jag inte kommer att glömma på väldigt väldigt länge!

Spining med Power Pia
Förra passet jag körde med Super Pia kändes inte alls som ett Super Pia pass, då var det något som fattades. Idag tog hon igen allt och gav tillbaka dubbelt så mycket! Idag blev Super Pia, Power Pia! Inför en nästan full spinningsal tog hon, tillsammans med oss andra, i för allt vi var värda och trotsade både smärtan i benen och orken för att ta oss framåt.

Passet började som det bör med ett par minuters uppvärmning och efter den kom ca 7 minuter i 75-80% av maxpulsen. Sedan kom utmaningen! 2 minuter tungt i samma pulszon följt av 90 sekunder, med lika tungt motstånd, men i ett helt annat och snabbare tempo. Å sen tillbaka till de "långsamma" men tunga 2 minuterna igen. Så här höll vi på i princip hela passet, eller egentligen tills vi var 5 minuter från målet då det bara var att plocka fram hornen i pannan och trampa iväg tills det nästan svartnade för ögonen och vi var i mål!

Hur många spurter vi körde har jag ingen aning om, hur många gånger jag trodde att det skulle börja brinna i benmusklerna vet jag inte heller, vad jag vet var att jag va löjligt stolt över mig själv när passet var över och att jag återigen fick uppleva det löpare kallar "Runners high" men som jag kallar "Spinning High"! Att höra att det var 20 sekunder kvar av intervallen gav mig en kick varje gång och vad jag kände när Pia skrek ut att det bara var 2 minuter kvar till banderoll kan jag inte uttrycka i ord, det måste upplevas! Man måste vara där och man måste ha varit med!

Allt jag kan säga är Lycka! Lycka att få träna, att få svettas och att ha lärt sig att älska det av hela mitt hjärta! Jag tror ta mig tusan att jag är kär, jo jag är nykär i träningen!

1 kommentar:

Puma sa...

coolt! och jäkligt bra inlägg. jag fattar precis vad du menar! så jäkla synd att jag missade passet. jäkla receptionsfolk!!