Svaret på den frågan kan vara enkel – För att jag mår bra av träning! Jag mår bra i själen, kroppen och huvudet när jag tränar/har tränat. Men det har inte alltid varit så!
I min “presentation” på bloggen står det (som bekant): “Jag har gått från soffsittare till träningsälskare och endorfinjunkie! Jag slåss mot gravitationskraft och ålder men har envisheten i min egna ringhörna!”
Så började det!
Från att ha varit ganska aktiv som barn, med både gymnastik, dans och handboll hamnade jag i tonåren o
Under en väldigt lång period i mitt liv hatade jag allt vad träning heter. Jag gick omvägar förbi gym:et och kunde inte tänka mig att gå in. Jag tyckte att jag va för tjock, för otränad och för okunnig för att överhuvudtaget få sätta min fot på ett gym. Att jag sen har världens absolut sämsta koordination, kondition och styrka gjorde inte saken lättare.
Istället satt jag i soffan, glodde på tv, var på krogen och kunde i nödfall möjligtvis dansa!
Men så vände det. För det första sa kroppen ifrån å det grövsta! Jag hade blivit tjock, knäna klagade på tyngden jag bar på och jag mådde helt enkelt pyton både fysiskt och psykiskt.
Så jag tog mina första steg mot “mitt nya liv” med träning! Jag tror att det har att göra med att jag då hade ett personalgym med två heltidsanställda instruktörer. Det blev mindre skrämmande att gå dit och det tog minimalt med tid. De två instruktörerna blev mina kompisar som kunde visa mig hur jag skulle göra!
En tid senare öppnade SATS i Telefonplan och jag blev medlem där och ytterligare några månader senare skrev jag om ovan nämnda träningskort så jag kunde besöka alla SATS center.
Och så kom bloggen! Jag lärde känna nya människor med otroligt mycket mer kunskap än mig, som dessutom ville dela med sig av den. Jag lärde mig nytt, fick nya träningskompisar (Ciz gick och blev gravid och mådde pyton) och så har det fortsatt!
Nu tränar jag först och främst för välmående och sömnens skull! Jag sover så otroligt mycket bättre med lite träning i kroppen! Men i och med min viktminskning jag roat mig med under hösten, vill jag så klart även behålla den nya vikten!
Sen har jag, som ni vet, skaffat mig ett delmål med träningen, eller rättare sagt löpningen. Jag har ju som bekant börjat försöka att lära mig tycka om löpning och målet är fortfarande att jag skall springa Stockholm Halvmaraton i år!
Jag har alltid tyckt att springa är fruktansvärt onödigt och speciellt så är det förbannat trist. Jag brukar hävda att jag springer varken efter bussar eller män, så varför i hela världen skulle jag springa på ett löpband/i skogen?
Men nu skall det alltså bli ändring på det! Visst, det går långsamt och än ser jag inte glädjen med löpning. Men det går framåt och det är de som är det viktigaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar