Morgonpass! Japp, så sant som jag heter Pernilla, lika sant är det att jag idag orkade (tog mig) upp på ett morgonpass! Jag är mäkta stolt över mig själv!
Nu kan detta ha att göra med att jag faktiskt var tvungen att ställa in Pia spinningen igår kväll. Att går från jobbet klockan 16 fungerar bra vissa dagar, andra inte alls! Igår va en sådan dag tyvärr! Och så hade jag ju en ypperligt bra anledning till att kliva upp ur den varma sängen, jag hade ju bestämt träningsdate med Ciz och det ville jag ju inte missa!
Väckarklockan tyckte att jag skulle gå upp 05:10 imorse, detta trots att jag ställt den på 05:30. Detta gjorde att jag snozade lite och fick därmed stressa som en tok. Men med väl uträknad packning och därigenom ett effektivt påklädande hann jag till och med hälla i mig en halv burk keso innan jag sprang ut till bussen!
Terese är som många av Er vet på väg till New York, så i morse var det Marco som satt på instruktörscykeln! Marco är på många sätt en grym instruktör, men tyvärr passar han inte mig! Det är för lite glädje och pannben för min smak!
Samtidigt är det nog ganska nyttigt att träna för andra instruktörer ibland, att fokus ligger på andra saker än man är van vid.
Idag låg fokus på att hitta ett tempo på 75 bpm för att sedan under 12 minuter öka kandensen med 10% utan att ändra motståndet. Det blev helt klart ganska svettigt de sista minuterna, men någon eufori och endorfinkick kom tyvärr aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar