13 feb. 2010

Modig, är jag det?

Det har legat en tanke i mitt huvud sen Nike helgen, en tanke som inte direkt handlar om träning. Det handlar om mod!

Att vara modig kan handla om många saker, men allt bygger på att våga göra något som kanske inte är uppenbart och kanske går emot gängse regler eller normer.Att våga säga emot när man tycker något är fel eller säga nej trots att alla förväntar sig ett ja!

Mod kan också handla om att hoppa ut för ett berg till att prata med någon som man respekterar högt eller göra något man aldrig har provat innan. Eller så kanske det handlar om att skriva en blogg, trots att man inte riktigt är som “alla andra”.

Sida 1 Bara jag!

Jag har aldrig sett mitt bloggskrivande som särskilt modigt, men efter att ha funderat en stund så kanske det är det, modigt alltså! Det kan i och för sig bero på att jag e så dum så jag inte förstår sånt, men säg inget då är ni snälla! Men om sanningen ska fram och om man kritiskt tittar på sig själv så är jag inte riktigt  “som alla andra”! Jag är inte 20 någonting som de flesta bloggare är, jag är inte supervältränad och jag är verkligen inte bäst på något speciellt, förutom att vara JAG!

Men det är ju faktiskt vad denna blogg handlar om, att försöka bli den bästa variant av mig som det bara går! Å då spelar ålder eller att vara bäst mindre roll! Då är det andra saker som har betydelse t.ex envishet, glädje och lite jävlar anamma! Och att jag sen delar med mig detta till alla andra (som vill läsa) kanske är modigt eller så är det bara dumdristigt, vad vet jag?

Så, modig eller ej, tänker jag fortsätta skriva så länge ni orkar läsa! Jag tycker ju att det är så förbaskat kul!

Lägg där till att bloggen har gett mig så  mycket tillbaka, vilket jag aldrig kunnat ana när jag började skriva! Jag har träffat fantastiska människor som många har blivit mina vänner, varit med om galna upplevelser och blivit otaliga erfarenheter rikare! Å från och med idag, känslan att vara modig. Å det mina vänner, det är faktiskt ingenting man ska förringa, för den känslan är ganska skön den med!

6 kommentarer:

Cizzi sa...

Nilla är kick-ass! =)

Träningsglädje sa...

visst är det så jäkla inspirerande att komma till insikt. kram vännen!

Magdalena sa...

Bra skriet! Det är bra att just du skriver för det peppar mig: jag är 40 har småbarn, ser nite särskilt "jättebra" ut, normaltränad, inte alltid sprudlande glad, kan inte alltid skriva så bra men jag är JAG! Och JAG är modig!

Pernilla "Nilla" Svensson sa...

Cizzi och Sara: Massor av kramar till ER!!!
Magdalena: Tack! Det värmer oerhört och ja VI är modiga ;)

Miss Agda sa...

Heja Nilla. Det viktigaste är ALLTID att vara sig själv och att vara STOLT över sig själv. Man kan bara göra sitt bästa och det räcker i alla lägen.
Krya på dig vännen och en stor alla-hjärtans-kram från Kungsholmen!

cecilia sa...

så kloka tankar, hälsar en som läser här då och då - och som inte heller springer längst eller snabbast!
jag har lärt mig en sak av bloggandet och löpningen; att det är lärorikt att befinna sig i något som man faktiskt inte är så jäkla duktig på (i bemärkelsen lyckas som "de bästa"). det har gett mig bättre tålamod och förståelse i situationer där jag är en som sitter säkert i sadeln medan andra får kämpa hårdare än jag och kanske ändå inte når riktigt fram. man gör sitt bästa, och det är bra.