Semester!

Jag firar min semester med ett glas vin, lite nötter och friidrott på TV!

Semesterdrömmar!

Jag förbereder mig för semester här på jobbet, jag städar skrivbordet, mailar utestående frågor, sätter mailen på semester med mera med mera! Men det är inte detta skall handla om utan vad som har hänt sen sist!

Rally i Rättvik
I helgen som var befann jag mig som sagt i Rättvik och Dala Järna, hemma hos vännen A:s föräldrar. Tjej rallyt eller Classic Lady som det egentligen heter, går av stapeln varje år och består endast av tjejer (tanter/damer) och dess bilar och grejen är att man skall vara klädd i enlighet med bilens år. Eftersom vi åkte en röd Cadillac (Coupe De Ville) från 54 så var det alltså det som styrde vår utstyrsel!

Visa fullständigt album

Handen!
Så kommer vi till följetången om högerhanden! Nu har jag tagit bort alla stygn men fått ytterligare ett bakslag nämligen en infekterad hand. Jag äter således antibiotika och har om möjligt ännu ondare eller i alla fall är ännu mer öm i handflatan på högerhanden!

 
Semesterdrömmar
Nu sitter jag alltså på slutspurten innan semestern slår till. Jag har inga andra planer än att vara ledig under min semester, göra vad som faller mig in och vila upp mig. Det är sällan som min kropp och framförallt min knopp har längtat så intensivt efter semester som den gör nu och jag ska ge de både det dom behöver, dvs vila!

Idag på lunchen övade jag på semesterkänslan!Jag ska medge att jag ser ganska plågad ut på bilden, men jag lovar, det kan inte vara mer fel. Jag hade bara solen i ögonen och det är ju inte ett dugg plågsamt!

Rally i Rättvik, den korta versionen!

Jag har åkt rally i Rättvik i helgen! Ett rally bara för tjejer och ett rally där det ingår tidsenliga kläder (till bilen), frågesport uppdrag och lite annat smått och gott! Denna helg ingick det även regnväder, förstörda frisyrer och röda naglar!

Det kommer en lägre uppdatering när jag kommer hem och har bilderna tillhands, för nu sitter jag i vännen A:s föräldrars matbord och tänker fortsätta vara lite social!

Rally, bara vanligt rally!

Förklaring eller kanske fundering om livet!

Det här inlägget har snurrat några dagar i min hjärna, jag har vänt och vridit på orden och likt ett tal man förbereder, har jag funderat hur och OM jag skall vädra mina känslor här på bloggen.  Det jag funderat på är väll inget omvälvande i sig själv, men det har tagit ganska mycket tankekraft att få fram och sen vill jag ju inte vara tjatig, men jag tror jag måste för att få det hela rätt och riktigt!

Jag har ju som ni vet problem i handleden på höger hand, den jag har opererat  med förhoppning att den skall bli bra. Nu kommer troligtvis inte denna operationen lösa dessa problem, men mer om det senare! Jag har de senaste månaderna gått omkring med “mensvärk” i handleden dvs en molande värk som aldrig avstannar och aldrig lämnar mig. Nu, när operationsärret börjar läka har värken kommit tillbaka och jag går återigen omkring med värken igen. Att ha ont efter operationen känns idag som en barnlek om man jämför med den värk jag har idag!

Nu ska jag inte beklaga mig, det finns människor som har det betydligt värre. Men för mig har den här värken börjat påverkan mig på ett sätt som jag inte trodde var möjlig. Jag har inte märkt det själv men fått det påtalat av mina närmaste vänner, dvs dom vännerna jag kan slappna av tillsammans med och därför visa “mitt rätta jag” inför. I helgen satt jag och syster och pratade lite om detta och jag insåg den bistra sanningen att värken börjar sätta sig på mitt psyke. Jag har nog insett detta innan men som ett försvar inför mig själv slagit bort tanken lika fort som den kommit till mig. Men i helgen blev det mer verkligt och ju mer jag tänker på det desto troligare blir det!

Detta är verkligen ingen kul insikt, att man förändras på grund av att man har ont. Men om man ser det krasst är det kanske inte så konstigt. Att hela tiden ha ont, att aldrig kunna slappna av och att samtidigt försöka leva och vara som vanligt är ingen lätt kombination. Det tar för mycket kraft att försöka tänka bort det onda men det fungerar någon/några månader, innan det börjar påverkar en vare sig man vill det eller inte.

Å tro mig jag vill verkligen inte detta. Jag vill vara mitt vanliga JAG och inget skyggt odjur som jag just nu känner mig som! Jag är inte skygg, jag är social och älskar att ha folk omkring mig. Mitt vanliga jag bangar inte för nya möten med människor, för spontana upptåg, mitt vanliga jag ser gott i de flesta människor och har en lång (ibland för lång) sträcka innan jag blir sur och irriterad. Det är sådan jag vill vara det är så jag trivs!

Varför sitter jag nu här och skriver detta undrar ni och jag vill påpeka att detta inte är något försvarstal. Nej det är nog mer ett sätt för mig att skriva av mig och lufta mina känslor och få ordning på tankarna. Så vad ni än gör, tyck inte synd om mig, för det är inte synd om mig! Jag ska bli bra har jag bestämt, jag ska tillbaka till träningsglädjen, till de galna upptågen, till mina vänner ja helt enkelt till mig själv. Men fram till dess så är det kanske en viss mån av förståelse jag är ute efter. Är jag inte mig själv så vet ni varför och ta det då inte personligt, jag har bara en jävligt dålig dag då det gör förbannat ont!

Kvällens middag!

Grillad persika som även fått stå i ugnen för att "mjkna till" Grillad Halloumi, avokado, baby spenat, tomater, couscous och tomater. Gott som i smaskens!

På väg mot landet!